onsdag, februari 25, 2009

35000 NOK

Det höll jag i mina skälvande ligistsugna händer tidigare idag. 35 big ones. Hur sugen var jag på att vända på mina Duckies och lubba ända bort till Gardemoen och hoppa på första bästa flyg till första bästa/billigaste/varmaste land? Det ska jag tala om - JÄTTESUGEN!
Men så kan man ju inte bete sig. Det skulle betyda att Malin och Ida skulle få leva utan mig, och det går ju inte. Dom skulle bli jätteledsna. Eller jättehemlösa. Välj själv vilket som verkar viktigast.
Dom 35000 var vår deposition till vår nya lägenhet på - HÖR OCH HÄPNA - Karlstadgata.
Det är koolt.
Gatunamnet that is, inte att vi var tvugna att sälja våra själar till djävulen för att få pengar till depon.
Nu slipper vi i alla fall trängas med tre andra på 50m2. SKÖNT!
Jag är sjukt nöjd, och jag kanske borde börja packa min kappsäck?

Alla som är uppvuxna i Forshaga är drägg.

90 percento av dom i allafall, skulle jag vilja uppskatta det till lite grovt. Vissa blir ju drägglösa. Som jag till exempel.

Det är sånthär jag sitter och tänker på tidigt på morgonen när jag väntar på att receptionen ska öppna så att jag kan ringa och sjukanmäla mig.
Jag har ju inte sparat numret till kvinnan jag alltid pratar med på bemanningsföretaget. Det vore ju att göra saker och ting smidiga.
And thats just not how i roll.
Jag kanske inte är ett drägg, men fan, visst har jag problem.
Och jag skyller på Forshaga.

tisdag, februari 24, 2009

Ibland så bara måste man.

Jag och pojkar har aldrig riktigt gått ihop. Alltså, på "pojke-flicka" nivån. Eller.
Nej, jag försöker inte komma ut ur nån trång garderob, snagga håret, pierca ögonbrynet och börja använda baggy jeans. (nej jag är inte fördomsfull, jag är bara lite dum i huvudet ibland.)
Jag har tydligen lite svårt att uttrycka mig bara. Har ju liksom haft lite bloggsemester.

Ok.
Börja om från början.
Börja om på nytt trallalallaalaaa!

Jag har ju aldrig haft en pojkvän. Det vet redan alla som haft turen att någon gång träffa bitter-Naz.
Jag menar, Mållgan i all ära, men det vore ju trevligt att ha någon som folk faktiskt erkänner som en person.
Zmajl.

Däremot har jag haft "pojkvänner". Ni vet en killkompis som en tjejkompis hade frågat chans på åt en, som man inte vågade umgås med själv och bara pussade på när man lekte sanning eller konka. Dessutom var man mellan 8 och 11 fresh ones.
Såna hade jag. Inte i överflöd heller, men 3-4 st (shit vad mitt kärleksliv är och var deprimerande).
Anyhooo, det slutade alltid med att jag blev dumpad (jag vet, kan ni tro det eller, ett streck till glasögonorm, med mittbena, är det möjligt? Öj, det låter ju as stylish om det var idag, men på 90-talet var det inte så koolt.)
Så den sista "pojkvännen" jag hade, Christoffer tror jag han hette, fick smaka på hämnd-Nasse.
Jag var jättekär i pojkspolingen, men bara för att få känna på hur det var att vara the dumper istället för the dumpee, så gjorde jag slut med honom.
Jag gjorde alltså slut med en kille jag var kär i i förebyggande syfte!
Gees, det blir spännande att se hur jag hanterar saker och ting när jag en dag får en riktig karl.

torsdag, februari 19, 2009

Jag kan inte gòra nàgot ràtt va.

Rome, sweet Rome!
Men fòrst;
Jag sitter pà "mitt gamla" internet cafe dàr jag och Malin hàngde en del nàr vi bodde hàr, àven kànd som "cafet dàr fittorna snodde min vàska". Det kànns lite obehagligt.
Men anledningen till att jag sitter hàr àr att jag inte vet namnet pà hostelet jag ska bo pà. Det hade inte vart ett problem om jag hade gjort upp en mòtesplats med Landskrona-maffian, men det har jag inte.
Nu àr det sà att jag inte ens har deras nummer.
Men om jag nu hade haft det sà hade jag inte kunnat ringa dom, fòr mitt norska kontantkort funkar inte utomlands.
Och àven om det gjorde det, sà stàngde jag av mobilen pà flygplanet, och jag kan inte pin koden.
And on, and on, and on...!
Ja du ser, lamporna àr tànda, men det àr liksom ingen hemma.
Nu ska jag sàtta mina detektivkunskaper pà prov, lita pà mina nerver av stàl, och styra upp detta!

onsdag, februari 18, 2009

Buona sera!

Nu packar jag!
För imorgon åker jag till Rom! Eller...imorgon åker jag till Stockholm, men tiiiidigt på torsdag morgon hoppar jag på ett cheap ass Ryan air flyg mot Ciampino aeroporto för att återförenas med mina Landskrona pimps!
In order att resan ska bli perfekt så måste ju saker gå jävligt snett först. Först hittar jag inte biljetterna, som låg i min väska igår. Dom dök upp några minuter senare.
Sen inser jag att jag inte har någon väska. CRAP! Ida bailade mig.
Och nu hittar jag inte min laddare till kameran. Hur fan ska jag dokumentera alla wonder-moments utan min crappy-cam?!
Jaja.
Det kommer bli fab, och jag kommer att vara där!
CIAO!

söndag, februari 15, 2009

Resorb? Nej, jag har svaret!

Jag har en ny teori.
Jag vet inte hur många ggr jag har vart på efterfest, slocknat där, och vaknat dagen efter och känt mig som en påse bajs som blivit överkörd, backad över och sen överkörd igen, och sen backad över, överkörd, backad, körd, ba...Ja, du ser ju vart detta leder.
Men dom gångerna jag har, öööh.. ägnat mig åt fysisk aktivitet har jag mått betydligt bättre dagen efter.
Överkörd en gång på sin höjd liksom.
Tankegången lyder: om man ägnar sig åt, öööh....fysisk akivitet natten då man vart ute så förbränner man alkoholen mycket snabbare, nyktrar till snabbare och blir mindre bakfull.
Så hör ropen skalla: Ligg om du vill slippa bakfyllan!

lördag, februari 14, 2009

Alla singlars dag

Nu har jag bestämt mig.
Jag tänker inte vara bitter på alla hjärtans dag. Inte i år. Sist jag inte var bitter på denna oheliga, förlåt, kärleksspridande dag, måste vart i mitt förra liv.
Jag har gjort lite kalkyler, och kommit fram till att detta måste vara den ultimata dagen för kärleks (närhets) törstande själar att gå ut på disco och svänga dom lurviga.
Alla par är på romantisk middag (uäk..sorry, lite måste jag få spy), därav är uteställena bräddfyllda med singlar.
Så, min lugg är lång igen, jag är jävligt snygg, och nu ska jag på fest!

fredag, februari 13, 2009

Dagens låt: Mykonos

Fleet foxes - Mykonos

Lilla Nazanin var ganska osmaklig

Jag blev lite inspirerad av en blogg jag læste igår dær damen i fråga delade med sig av gamla dagbokstexter.
Det fick mig osøkt (och smakløst) att tænka på ett dagboksinlægg jag skrev nær jag var 8 eller 9.
Here goes nothing:

Hej dagboken!
Idag bajsade jag 12 bajspluppar.
Hej då, vi ses snart igen

Hoppas du fortfarande kan se mig med samma øgon som tidigare.

torsdag, februari 12, 2009

Tänkaren

Idag har jag tänkt på jätte mycket konstigt.
Tex att man alltid borde täcka halva ansiktet. Eller..Ok, det var typ 378,5 minusgrader förut, så jag drog upp min halsduk så bara ögonen kikade fram. Så gick jag där med nazpoden i öronen och mimade med årets inlevelse och lekte rock star - det var ju ingen som såg!
Sen halkade jag och ramlade nästan, och kunde flina bäst fan jag ville under min mask utan att få en massa konstiga blickar - det var det ju ingen som såg!


Eller hur sjukt det är att rökare (jag tänkte först skriva folk som röker, sen ändrade jag mig till rökare och skulle radera så råkade det bli förökare istället. Det tyckte jag var kul. Ha. Ha.) faktiskt sitter ute i 378.5 minus när dom fikar istället för att sitta inne på det mysiga cafét och skratta åt alla huttrande idioter som blänger på dom utanför. Stoppa in en snus förfan.
Här var det väl inte min tanke som var så konstig egentligen, utan rökarna.

Eller att när jag satt på tunnelbanan var lite facinerad av tanken på att tanten som gick på gångstigen lite längre ner, med sin fula lilla miniryggsäck från -97, inte hade en aning om att jag tittade på henne. Och dömde hennes usla smak. Och nu faktiskt förärar ett par rader i min blogg i hennes namn. Hon vet inte ens att jag existerar. Det är koolt.

Eller att det är konstigt att man blir generad när man tror man är ensam nånstans, står och sjunger högt, och någon plötsligt kommer in. Harkel, harkel, HEJ men är duu häääär! Det är jättekonstigt. Eller är det bara jag?

Eller att när någon säger uuuuh vad äckligt det luktar, känn! att man faktiskt börjar sniffa efter det äckliga. Det var konstigt nummer ett på den här punkten. Konstigt nummer två är att om man inte känner det äckliga så fortsätter man sniffa tills man känner. Konstigt nummer tre, som egentligen är konstigt nummer ett, är att ens kompis faktiskt vill att man ska känna efter.

Det var ett urval. Det kommer nog dyka upp fler konstiga tankar snart igen.

Jag højer mitt finger och sæger AJABAJA!

Jag føljer 5 bloggar, och det har inte vart några uppdateringar alls på någon av dom sen igår.
Varfør?
Vad hade ni tænkt er att jag skulle gøra på jobbet egentligen?! Jobba eller?!

onsdag, februari 11, 2009

DebIT, kredIT, fuckIT!

This is the week. Veckan då jag har upplærning i fakturering och andra hjærn-aktivitets-krævande kontorsysslor. Igår kvæll gick vi igenom fakturering. Och nissarna på kontoret tror ju att jag ær nån jævla superwoman, så nu sitter jag hær, læmnad och øvergiven på ett ekande tomt kontor, och ska fakturera. Sjælv!
Hær får man liksom inte gøra fel. Men ok, sætt en førvirrad, tankespridd, okoncentrerad, æh-jag-løser-det-sen 23-åring bakom rodret, gør det. Før all del.
Jag riktigt kænner dom bitande vindarna från isberget ta tag i mina kinder, orkestern børjar spela sin sista vals, barnen skriker, och livbåtarna ræcker inte till. Leo ligger i vattnet och fryser, Kate grinar på en flotte, och jag har ont i ryggen før att jag spænner mig nåt så djævulskt nær jag koncentrerar mig. Det liksom ryker lite ur mina øron.
"Æh-jag-løser-det-sen"-biten?
Sitter jag och fakturerar?
Nej. Det døk upp ett litet hindet. Jag bloggar lite om det istællet, och løser det sen!

tisdag, februari 10, 2009

Konstigt eller koolt?

Jag kom på att jag gør lite konstiga saker ibland.
T.ex så anvænder jag aldrig tummen på mina tumvantar. Det ær jættekonstigt. Det ær som att ha en bh med d-kupa fastæn man har a-kupa, eller som att gå till Ica och handla en limpa, men be om två påsar och sen gå med ena tom.
Jag kan lika gærna anvænda mina strumpor som vantar.

Jag skrattar åt folk. Typ nær dom ramlar med ansiktet rætt in i en hålla-i-stång på tuben nær chaufføren bromsar in lite hæftigt. Eller gør en rivstart. (sjælvklart sitter jag och skrattar høgt før mig sjælv just nu nær sjukt roliga bilder från førra veckans t-bane færd flimmrar førbi mina øgon)
Detta kanske inte ær så konstigt egentligen, men det ær olugnt beteende. Sen førsøker jag hindra mig sjælv från att skratta høgt och avsløja skadeglada Naz, vilker resulterar i mongolojdminer som skræmmer omgivningen.

Jag pillar med saker under naglarna. Inte vilka saker som helst. Tex tvættråd i trøjor, pressade veck på blusar och kanter på sjalar utgør utmærkta pill-under-nageln-verktyg. Føremålet måste dras under hela nageln, och lika mycket under alla naglar. Annars blir det obalans ser du.

Jag kollar upp så att mina øgonfransar trycks mot benet (ær det fortfarande pannbenet?) under øgonbrynen. Sen pendlar jag med blicken før att berøringen ska kænnas. Detta ær jættekonstigt. Så om du ser mig himla med øgonen, så himlar jag faktiskt inte med øgonen, utan jag kænner mina øgonfransar. (?!)

Jag tar efter folks tics. Detta kan jæmføras med att jag tar efter andra saker, såsom uttryck osv av andra - jag førklarar det med bristande karaktær. Alla kan ju inte vara trendsættare liksom. Men tics? Kom igen Naz...(jag kanske vill se om det tillfør något spænnande, jag menar det måste ju finnas en anledning till att min førebild gør detta?)(inte før att mina øgonfrans-tics och nagel-tics tillfør något spænnande då men...)

Jag gillar att anvænda parenteser. (tydligen)

onsdag, februari 04, 2009

Dagens låt: Wuthering heights

Kate Bush - Wuthering heights

Helt fantastisk!

Bra vibrationer

Nær jag var liten så fanns det ett rnb band som var ganska stora. Dru hill hette dom, med Sisqo i spetsen.
Jag var ganska snuskig nær jag var liten (kan berætta om diverse teckningar från dagis nær jag kænner mig mogen før det), eller ja, før den åldern i alla fall.
Anyhooo, jag hade Dru hills cd-skiva Enter the dru (det var inte på kasett-tiden) och tanken slog mig att det var en alldeles ypperlig hångelskiva. Det bør æven tillæggas att jag inte ens hade kysst någon, knappt rørt någon kille nær jag insåg detta. Hur jag kom fram till den slutsatsen førblir alltså ett mysterium, men icke mindre gør det skivan till en hångelskiva.
Den stora skandalen ær att jag ænnu idag, efter att ha kysst många grodor (många), fortfarande inte har hånglat till Enter the dru.
Så kænner du før ett hångel-marathon i rnb's tecken, så vet du vart du finner mig.
I Oslo.

tisdag, februari 03, 2009

Daglig dejt.

Varje dag när jag går på mig 15 minuter långa promenad från t-banan till jobbet så möter jag samma två killar.
Jag möter dom alltid 50-20 meter från viadukten jag är på väg att glida under. Varje dag under mer än två veckors tid har jag alltså sett dom här två.
För varje dag som går känns det mer och mer som att jag faktiskt känner dom här dudesen. Jag menar, vi möts, våra blickar möts, jag vet att vi kommer ses 07.50 lite undan från viadukten, dom vet att vi kommer ses vid ovannämnda tid och plats. Hur går vi vidare nu? Ska vi börja hälsa på varandra? Skaka hand, presentera oss?
Hej jag heter Nazanin och jag är påväg till jobbet.
Hej jag heter Öivind, och det här är min vän Audun. Vi är påväg till t-banan som ska ta oss till vår fag-skola, där vi studerar foto.
Hyggli.
Ses imorrn?
Samma tid, samma kanal! (paus för skratt)
Hade!
Hade!

En dag mötte jag bara en av killarna. Han är sjuk stackarn tänkte jag om vår frånvarande vän. En annan dag dök ingen av dom upp till vår dagliga dejt. Dom var ute på galej igår och ligger hemma och är bakfulla tänkte jag då.
Men idag, nu ska du få höra, hade dom bytt sida! Dom gick på andra sidan vägen!
Kära nån då, vad har hänt? Är det jag? Går jag för nära? Luktar jag illa? Är jag för mycket med min pälsjacka så arla? Känner dom sig besvärade av att vi delar samma trottoar? Kände dom att det var deras trottoar, och att jag inkräktade på deras territorium? Och nu claimar dom sin rätt till den andra sidan?
Det kändes väldigt olustigt, jag menar, är detta slutet på vår vänskap? Jag vill inte att det ska sluta såhär!
Öivind, Audun, lämna mig inte!