Nazanin

Uppåt, framåt

2009-04-17T14:38:00.003+02:00

Får jag lov att vara klyschig?
Inte?
Äsch, jag fick inte göra häxblandning från folkens spritskåp när jag var 14 heller, och det sket jag ju inget lite i så.
Here goes nothing.

Solen skiner!
Den skiner på mig, den skiner runt mig, men den skiner framförallt i mig!
Jag har världens bästa mamma, den gulligaste lillasystern denna jord har sett, en enormt saknad men underbar bror, fantastiska vänner, ett trivsamt jobb med framtidsutsikter, en fin lägenhet och ett jävligt gott humör!

Över påsken var jag i Karlstad och träffade nära och kära, fick vara barn igen på ett lekland med syrran, lapade sol i Kungsan i kära Stockholm, hämtade mina fina kjolar och klänningar som har gråtit i mörkret i ett källarförråd på Fridhemsplan, jag har kramats mycket, skrattat mer, gråtit noll, sovit lite för lite men för alla goda saker i livet, inte gnällt lika mycket som vanligt över Oslo och jag har levt.

Allt som saknas nu är ett par mills på banken och internet hemma.

Jag vill dansa, jag vill sjunga!

Och ikväll ska jag och Ida på middag med jobbet.

Och nu kom chefen in med en öl var till oss. HAH. På arbetstid. Livet ler mot mig!
Its all good!

Grattis på min dag!

2009-04-02T12:57:00.004+02:00

Fuck that shit.
Jag bryter min bloggtystnad idag, för jag bara måste spy på det här jävla skämtet.
Jag har aldrig egentligen brytt mig om födelsedagar. Tills i år. Och jag skyller helt och hållet detta på Ida, hennes eurofi och besatthet av sin egen födelsedag. Hon som åker till ett annat land lagom till min dag.

Jag vaknar imorse med feber.
Kollar mobilen. Det är fan ingen som har försökt vara först på min födelsedag med ett 00.01-sms. (Jon försökte ialla fall ringa mig 02.02, TACK!)
Jag får ett sms från mamma som grattar (jag blev glad då, nu efter en skitdag, eller längsta förmiddag ever, så känns det inte helt ok)
Frukosten smakade bajs.
Jag kände mig som bajs. Överkört bajs.
Men jag såg faktiskt helt ok ut (oväntat va!)
Har glömt vantarna på jobbet så jag fryser om fingrarna på min 15min långa promenad från bussen till kontoret.
Ingen på kontoret grattar mig.
Jag som till och med skippade att köpa med mig min dagliga chokladkaka till jobbet för jag trodde dom skulle uppmärksamma mig med åtminstone en chokladboll här. Det är sant, jag fick inget gott alls. Det är sant, jag NazEgo, förväntade mig något. Men det får man väl?

Vet du vad, jag orkar inte ens gnälla om det här mer. Just nu i alla fall. Lite beroende på att alla mina ä och ö görs av flera tangenttryckningar æn jag orkar med.

Jag har i alla fall fått ett vælkommet samtal från Jon och ett från Malin.

Førlåt.
Førlåt før detta sjukt tråkiga, otacksamma, dåliga inlægg.

Men har man feber, sitter på jobbet, inte blir uppmærksammad på sin fødelsedag då har man fan rætt till å vara dum.

Hej då.

35000 NOK

2009-02-25T14:13:00.002+01:00

Det höll jag i mina skälvande ligistsugna händer tidigare idag. 35 big ones. Hur sugen var jag på att vända på mina Duckies och lubba ända bort till Gardemoen och hoppa på första bästa flyg till första bästa/billigaste/varmaste land? Det ska jag tala om - JÄTTESUGEN!
Men så kan man ju inte bete sig. Det skulle betyda att Malin och Ida skulle få leva utan mig, och det går ju inte. Dom skulle bli jätteledsna. Eller jättehemlösa. Välj själv vilket som verkar viktigast.
Dom 35000 var vår deposition till vår nya lägenhet på - HÖR OCH HÄPNA - Karlstadgata.
Det är koolt.
Gatunamnet that is, inte att vi var tvugna att sälja våra själar till djävulen för att få pengar till depon.
Nu slipper vi i alla fall trängas med tre andra på 50m2. SKÖNT!
Jag är sjukt nöjd, och jag kanske borde börja packa min kappsäck?

Alla som är uppvuxna i Forshaga är drägg.

2009-02-25T07:37:00.002+01:00

90 percento av dom i allafall, skulle jag vilja uppskatta det till lite grovt. Vissa blir ju drägglösa. Som jag till exempel.

Det är sånthär jag sitter och tänker på tidigt på morgonen när jag väntar på att receptionen ska öppna så att jag kan ringa och sjukanmäla mig.
Jag har ju inte sparat numret till kvinnan jag alltid pratar med på bemanningsföretaget. Det vore ju att göra saker och ting smidiga.
And thats just not how i roll.
Jag kanske inte är ett drägg, men fan, visst har jag problem.
Och jag skyller på Forshaga.

Ibland så bara måste man.

2009-02-24T15:04:00.002+01:00

Jag och pojkar har aldrig riktigt gått ihop. Alltså, på "pojke-flicka" nivån. Eller.
Nej, jag försöker inte komma ut ur nån trång garderob, snagga håret, pierca ögonbrynet och börja använda baggy jeans. (nej jag är inte fördomsfull, jag är bara lite dum i huvudet ibland.)
Jag har tydligen lite svårt att uttrycka mig bara. Har ju liksom haft lite bloggsemester.

Ok.
Börja om från början.
Börja om på nytt trallalallaalaaa!

Jag har ju aldrig haft en pojkvän. Det vet redan alla som haft turen att någon gång träffa bitter-Naz.
Jag menar, Mållgan i all ära, men det vore ju trevligt att ha någon som folk faktiskt erkänner som en person.
Zmajl.

Däremot har jag haft "pojkvänner". Ni vet en killkompis som en tjejkompis hade frågat chans på åt en, som man inte vågade umgås med själv och bara pussade på när man lekte sanning eller konka. Dessutom var man mellan 8 och 11 fresh ones.
Såna hade jag. Inte i överflöd heller, men 3-4 st (shit vad mitt kärleksliv är och var deprimerande).
Anyhooo, det slutade alltid med att jag blev dumpad (jag vet, kan ni tro det eller, ett streck till glasögonorm, med mittbena, är det möjligt? Öj, det låter ju as stylish om det var idag, men på 90-talet var det inte så koolt.)
Så den sista "pojkvännen" jag hade, Christoffer tror jag han hette, fick smaka på hämnd-Nasse.
Jag var jättekär i pojkspolingen, men bara för att få känna på hur det var att vara the dumper istället för the dumpee, så gjorde jag slut med honom.
Jag gjorde alltså slut med en kille jag var kär i i förebyggande syfte!
Gees, det blir spännande att se hur jag hanterar saker och ting när jag en dag får en riktig karl.

Jag kan inte gòra nàgot ràtt va.

2009-02-19T11:31:00.002+01:00

Rome, sweet Rome!
Men fòrst;
Jag sitter pà "mitt gamla" internet cafe dàr jag och Malin hàngde en del nàr vi bodde hàr, àven kànd som "cafet dàr fittorna snodde min vàska". Det kànns lite obehagligt.
Men anledningen till att jag sitter hàr àr att jag inte vet namnet pà hostelet jag ska bo pà. Det hade inte vart ett problem om jag hade gjort upp en mòtesplats med Landskrona-maffian, men det har jag inte.
Nu àr det sà att jag inte ens har deras nummer.
Men om jag nu hade haft det sà hade jag inte kunnat ringa dom, fòr mitt norska kontantkort funkar inte utomlands.
Och àven om det gjorde det, sà stàngde jag av mobilen pà flygplanet, och jag kan inte pin koden.
And on, and on, and on...!
Ja du ser, lamporna àr tànda, men det àr liksom ingen hemma.
Nu ska jag sàtta mina detektivkunskaper pà prov, lita pà mina nerver av stàl, och styra upp detta!

Buona sera!

2009-02-18T00:08:00.002+01:00

Nu packar jag!
För imorgon åker jag till Rom! Eller...imorgon åker jag till Stockholm, men tiiiidigt på torsdag morgon hoppar jag på ett cheap ass Ryan air flyg mot Ciampino aeroporto för att återförenas med mina Landskrona pimps!
In order att resan ska bli perfekt så måste ju saker gå jävligt snett först. Först hittar jag inte biljetterna, som låg i min väska igår. Dom dök upp några minuter senare.
Sen inser jag att jag inte har någon väska. CRAP! Ida bailade mig.
Och nu hittar jag inte min laddare till kameran. Hur fan ska jag dokumentera alla wonder-moments utan min crappy-cam?!
Jaja.
Det kommer bli fab, och jag kommer att vara där!
CIAO!

Resorb? Nej, jag har svaret!

2009-02-15T17:52:00.004+01:00

Jag har en ny teori.
Jag vet inte hur många ggr jag har vart på efterfest, slocknat där, och vaknat dagen efter och känt mig som en påse bajs som blivit överkörd, backad över och sen överkörd igen, och sen backad över, överkörd, backad, körd, ba...Ja, du ser ju vart detta leder.
Men dom gångerna jag har, öööh.. ägnat mig åt fysisk aktivitet har jag mått betydligt bättre dagen efter.
Överkörd en gång på sin höjd liksom.
Tankegången lyder: om man ägnar sig åt, öööh....fysisk akivitet natten då man vart ute så förbränner man alkoholen mycket snabbare, nyktrar till snabbare och blir mindre bakfull.
Så hör ropen skalla: Ligg om du vill slippa bakfyllan!

Alla singlars dag

2009-02-14T19:42:00.003+01:00

Nu har jag bestämt mig.
Jag tänker inte vara bitter på alla hjärtans dag. Inte i år. Sist jag inte var bitter på denna oheliga, förlåt, kärleksspridande dag, måste vart i mitt förra liv.
Jag har gjort lite kalkyler, och kommit fram till att detta måste vara den ultimata dagen för kärleks (närhets) törstande själar att gå ut på disco och svänga dom lurviga.
Alla par är på romantisk middag (uäk..sorry, lite måste jag få spy), därav är uteställena bräddfyllda med singlar.
Så, min lugg är lång igen, jag är jävligt snygg, och nu ska jag på fest!

Dagens låt: Mykonos

2009-02-13T20:41:00.000+01:00

Fleet foxes - Mykonos

Lilla Nazanin var ganska osmaklig

2009-02-13T13:56:00.002+01:00

Jag blev lite inspirerad av en blogg jag læste igår dær damen i fråga delade med sig av gamla dagbokstexter.
Det fick mig osøkt (och smakløst) att tænka på ett dagboksinlægg jag skrev nær jag var 8 eller 9.
Here goes nothing:

Hej dagboken!
Idag bajsade jag 12 bajspluppar.
Hej då, vi ses snart igen

Hoppas du fortfarande kan se mig med samma øgon som tidigare.

Tänkaren

2009-02-12T17:55:00.004+01:00

Idag har jag tänkt på jätte mycket konstigt.
Tex att man alltid borde täcka halva ansiktet. Eller..Ok, det var typ 378,5 minusgrader förut, så jag drog upp min halsduk så bara ögonen kikade fram. Så gick jag där med nazpoden i öronen och mimade med årets inlevelse och lekte rock star - det var ju ingen som såg!
Sen halkade jag och ramlade nästan, och kunde flina bäst fan jag ville under min mask utan att få en massa konstiga blickar - det var det ju ingen som såg!

Eller hur sjukt det är att rökare (jag tänkte först skriva folk som röker, sen ändrade jag mig till rökare och skulle radera så råkade det bli förökare istället. Det tyckte jag var kul. Ha. Ha.) faktiskt sitter ute i 378.5 minus när dom fikar istället för att sitta inne på det mysiga cafét och skratta åt alla huttrande idioter som blänger på dom utanför. Stoppa in en snus förfan.
Här var det väl inte min tanke som var så konstig egentligen, utan rökarna.

Eller att när jag satt på tunnelbanan var lite facinerad av tanken på att tanten som gick på gångstigen lite längre ner, med sin fula lilla miniryggsäck från -97, inte hade en aning om att jag tittade på henne. Och dömde hennes usla smak. Och nu faktiskt förärar ett par rader i min blogg i hennes namn. Hon vet inte ens att jag existerar. Det är koolt.

Eller att det är konstigt att man blir generad när man tror man är ensam nånstans, står och sjunger högt, och någon plötsligt kommer in. Harkel, harkel, HEJ men är duu häääär! Det är jättekonstigt. Eller är det bara jag?

Eller att när någon säger uuuuh vad äckligt det luktar, känn! att man faktiskt börjar sniffa efter det äckliga. Det var konstigt nummer ett på den här punkten. Konstigt nummer två är att om man inte känner det äckliga så fortsätter man sniffa tills man känner. Konstigt nummer tre, som egentligen är konstigt nummer ett, är att ens kompis faktiskt vill att man ska känna efter.

Det var ett urval. Det kommer nog dyka upp fler konstiga tankar snart igen.

Jag højer mitt finger och sæger AJABAJA!

2009-02-12T15:51:00.001+01:00

Jag føljer 5 bloggar, och det har inte vart några uppdateringar alls på någon av dom sen igår.
Varfør?
Vad hade ni tænkt er att jag skulle gøra på jobbet egentligen?! Jobba eller?!

DebIT, kredIT, fuckIT!

2009-02-11T11:08:00.003+01:00

This is the week. Veckan då jag har upplærning i fakturering och andra hjærn-aktivitets-krævande kontorsysslor. Igår kvæll gick vi igenom fakturering. Och nissarna på kontoret tror ju att jag ær nån jævla superwoman, så nu sitter jag hær, læmnad och øvergiven på ett ekande tomt kontor, och ska fakturera. Sjælv!
Hær får man liksom inte gøra fel. Men ok, sætt en førvirrad, tankespridd, okoncentrerad, æh-jag-løser-det-sen 23-åring bakom rodret, gør det. Før all del.
Jag riktigt kænner dom bitande vindarna från isberget ta tag i mina kinder, orkestern børjar spela sin sista vals, barnen skriker, och livbåtarna ræcker inte till. Leo ligger i vattnet och fryser, Kate grinar på en flotte, och jag har ont i ryggen før att jag spænner mig nåt så djævulskt nær jag koncentrerar mig. Det liksom ryker lite ur mina øron.
"Æh-jag-løser-det-sen"-biten?
Sitter jag och fakturerar?
Nej. Det døk upp ett litet hindet. Jag bloggar lite om det istællet, och løser det sen!

Konstigt eller koolt?

2009-02-10T13:12:00.002+01:00

Jag kom på att jag gør lite konstiga saker ibland.
T.ex så anvænder jag aldrig tummen på mina tumvantar. Det ær jættekonstigt. Det ær som att ha en bh med d-kupa fastæn man har a-kupa, eller som att gå till Ica och handla en limpa, men be om två påsar och sen gå med ena tom.
Jag kan lika gærna anvænda mina strumpor som vantar.

Jag skrattar åt folk. Typ nær dom ramlar med ansiktet rætt in i en hålla-i-stång på tuben nær chaufføren bromsar in lite hæftigt. Eller gør en rivstart. (sjælvklart sitter jag och skrattar høgt før mig sjælv just nu nær sjukt roliga bilder från førra veckans t-bane færd flimmrar førbi mina øgon)
Detta kanske inte ær så konstigt egentligen, men det ær olugnt beteende. Sen førsøker jag hindra mig sjælv från att skratta høgt och avsløja skadeglada Naz, vilker resulterar i mongolojdminer som skræmmer omgivningen.

Jag pillar med saker under naglarna. Inte vilka saker som helst. Tex tvættråd i trøjor, pressade veck på blusar och kanter på sjalar utgør utmærkta pill-under-nageln-verktyg. Føremålet måste dras under hela nageln, och lika mycket under alla naglar. Annars blir det obalans ser du.

Jag kollar upp så att mina øgonfransar trycks mot benet (ær det fortfarande pannbenet?) under øgonbrynen. Sen pendlar jag med blicken før att berøringen ska kænnas. Detta ær jættekonstigt. Så om du ser mig himla med øgonen, så himlar jag faktiskt inte med øgonen, utan jag kænner mina øgonfransar. (?!)

Jag tar efter folks tics. Detta kan jæmføras med att jag tar efter andra saker, såsom uttryck osv av andra - jag førklarar det med bristande karaktær. Alla kan ju inte vara trendsættare liksom. Men tics? Kom igen Naz...(jag kanske vill se om det tillfør något spænnande, jag menar det måste ju finnas en anledning till att min førebild gør detta?)(inte før att mina øgonfrans-tics och nagel-tics tillfør något spænnande då men...)

Jag gillar att anvænda parenteser. (tydligen)

Dagens låt: Wuthering heights

2009-02-04T17:57:00.000+01:00

Kate Bush - Wuthering heights

Helt fantastisk!

Bra vibrationer

2009-02-04T12:38:00.002+01:00

Nær jag var liten så fanns det ett rnb band som var ganska stora. Dru hill hette dom, med Sisqo i spetsen.
Jag var ganska snuskig nær jag var liten (kan berætta om diverse teckningar från dagis nær jag kænner mig mogen før det), eller ja, før den åldern i alla fall.
Anyhooo, jag hade Dru hills cd-skiva Enter the dru (det var inte på kasett-tiden) och tanken slog mig att det var en alldeles ypperlig hångelskiva. Det bør æven tillæggas att jag inte ens hade kysst någon, knappt rørt någon kille nær jag insåg detta. Hur jag kom fram till den slutsatsen førblir alltså ett mysterium, men icke mindre gør det skivan till en hångelskiva.
Den stora skandalen ær att jag ænnu idag, efter att ha kysst många grodor (många), fortfarande inte har hånglat till Enter the dru.
Så kænner du før ett hångel-marathon i rnb's tecken, så vet du vart du finner mig.
I Oslo.

Daglig dejt.

2009-02-03T18:35:00.003+01:00

Varje dag när jag går på mig 15 minuter långa promenad från t-banan till jobbet så möter jag samma två killar.
Jag möter dom alltid 50-20 meter från viadukten jag är på väg att glida under. Varje dag under mer än två veckors tid har jag alltså sett dom här två.
För varje dag som går känns det mer och mer som att jag faktiskt känner dom här dudesen. Jag menar, vi möts, våra blickar möts, jag vet att vi kommer ses 07.50 lite undan från viadukten, dom vet att vi kommer ses vid ovannämnda tid och plats. Hur går vi vidare nu? Ska vi börja hälsa på varandra? Skaka hand, presentera oss?
Hej jag heter Nazanin och jag är påväg till jobbet.
Hej jag heter Öivind, och det här är min vän Audun. Vi är påväg till t-banan som ska ta oss till vår fag-skola, där vi studerar foto.
Hyggli.
Ses imorrn?
Samma tid, samma kanal! (paus för skratt)
Hade!
Hade!

En dag mötte jag bara en av killarna. Han är sjuk stackarn tänkte jag om vår frånvarande vän. En annan dag dök ingen av dom upp till vår dagliga dejt. Dom var ute på galej igår och ligger hemma och är bakfulla tänkte jag då.
Men idag, nu ska du få höra, hade dom bytt sida! Dom gick på andra sidan vägen!
Kära nån då, vad har hänt? Är det jag? Går jag för nära? Luktar jag illa? Är jag för mycket med min pälsjacka så arla? Känner dom sig besvärade av att vi delar samma trottoar? Kände dom att det var deras trottoar, och att jag inkräktade på deras territorium? Och nu claimar dom sin rätt till den andra sidan?
Det kändes väldigt olustigt, jag menar, är detta slutet på vår vänskap? Jag vill inte att det ska sluta såhär!
Öivind, Audun, lämna mig inte!

Døden i vitøgat.

2009-01-30T13:58:00.002+01:00

Jag var i Stockholm på besøk før en månad sen, ljuvliga Stockholm.
En av de krispiga vinterdagarna tog jag en promenad hem till en væn. Jag strosade på stadens frusna gator, beundrade dess skønhet, njøt av hur den friska luften bet i mina kinder, kænde mig levande.

Jag slænger en nonchalant blick åt sidan, och næstan dør av rædsla. Jag ser något stort, svart och skræckinjagande. Mitt hjærta sitter uppe i halsgropen och min puls har økat drastiskt. Jag får kvæva ett litet skrik som har børjat formas mellan mina stæmband.
Vad var det jag såg?
Min egen skugga.

Nazopolitan

2009-01-29T17:54:00.003+01:00

Jag satt på tunnelbanan hem från jobbet förut (jobbet där alla avgudar mig och har gett mig fast anställning btw) och var sjuuukt trött, så jag blundade en stund.
Ibland när man blundar en stund och sen öppnar ögonen och ser lite yrvaken ut, kan man även se lite ledsen ut.
Så när jag öppnade ögonen kände jag verkligen att jag såg ledsen ut. Helt förstörd faktiskt.
Oj vad jag måste se ledsen ut just nu tänkte jag medan jag med halvöppna ögon och mungiporna åt fel håll fastnade med blicken någonstans i fjärran.
Och sen spelade jag på det. Liksom försökte se ledsen ut.
Vad var det om liksom?
Jag ville kanske att någon skulle tycka synd om mig (inte för att jag skulle märka något då men..)
Öööh....varför det? Det är ju inte synd om mig, varför vill jag ha sympati då?
Vad är det för jävla amatörskådespeleri?
Fast jag måste erkänna att jag blev lite upplyft av den lilla charaden, satt och smålog inombords när jag nästan grät på ytan.
I just crack my self up!

Barnamördare

2009-01-28T19:35:00.003+01:00

Jag drömmer ganska mycket. Och ofta. Ibland drömmer jag inte alls. Ibland drömmer jag bara lite. Ibland drömmer jag i svart-vitt. Ibland drömmer jag i färg. Ibland drömmer jag att jag slåss. Eller försöker, det går alltid i slow motion och orsakar minimal (obefintlig) skada. Ibland drömmer jag att jag är någon annan. Fast ändå jag. Ibland drömmer jag att andra är någon annan. Fast ändå dom själva.
Ibland drömmer jag bra. Ibland drömmer jag dåligt.
Ibland återkommer samma dröm. Men oftast inte.
Tack whats his face!
Denna dröm var en one-timer;

Jag sitter i baksätet på en bil som kör i 220 på en motorväg. Jag vet inte vem som kör. Runt mig kryllar det av valpar, kattungar, kaninungar och annat fluffigt gullgull. Men jag gulligullar inte.
Jag sitter och kastar ut dessa små bedårande varelser genom bilrutan!
Hujedamig, så otrevligt.
Men det stannar inte där.
Innan jag vet ordet av det, så har dessa små djurbarn blivit små människobarn. Spädbarn.
Snälla, säg att du ändrar inrikting på drömmen nu tänker du.
Om ändå.
Så jag sitter i baksätet på denna bil, och helt plötsligt sitter jag och kastar ut spädbarn genom bilrutan!
Till en död säker som döden!

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!
Jag har verkligen ingen aning. Jag gillar både djurbarn och människobarn. Wtf? Skicka in denna dröm till labbet för analys någon!
Eller vad fan, skicka dit mig! Eller till en hjärnskrynklare eller nåt, detta kan ju inte vara normalt..
Det enda som tröstar mig lite i alla fall är att när jag vaknade var mitt ansikte täckt av tårar. Så jag kanske var tvingad? Ville egentligen inte.
Men jag tvivlar forfarande på min mänsklighet efter denna dröm.
Psycho bitch.

Observerat.

2009-01-28T12:49:00.002+01:00

Før någon vecka sedan såg jag en kanyl som låg i vår trappuppgång.
Vems kanyl?
Tillhør den zigenarna under oss som alla misstænker før att ha brutit sig in och vandaliserat i kællarførråden?
Tillhør den nån av de søta pojkarna som bor bredvid oss, som tror att jag ær ett gatubarn efter att ha sett mig sittandes i trappuppgången væntandes på att någon ska komma hem och låsa upp, allt før många ggr?
Tillhør den nån av de, enlig alfahanarna dær hemma, heta brudarna som bor ovanfør oss och borrar hål i huvudet på mig med sina fester nær jag ligger uppe på loftet?
Ja du, sæg det.
Dæ æ møe knark irræhær lannet tydliæn.

Ansikts-snopp

2009-01-26T21:45:00.003+01:00

Det finns ett djur som har en snopp i trynet.

En apa. Nu är det såklart inte ett riktigt, vitalt könsorgan som pryder dess anlete.

Det är en näsa. Som ser ut som en hängpung. Typ.

Detta stackars djur är en näsapa.

Så nästa gång du ens funderar på att klaga på att din näsa är stor, krokig, böjd, knölig, lång, bred, uppåt, ful, snorig, hårig eller röd - ägna en extra tanke till denna stackars krabat.

Flink jente jag.

2009-01-26T14:02:00.002+01:00

Trivs du hær?
Ja. (løgn)
Hvis det ær mulig, vil du jobba fortsatt hær?
Ja. (løgn)
Du ær så flink!
Ja. (sanning)

Ok, så jag ljøg lite. Men vad gør væl en vit løgn i finanskristider som dessa? (såg en banderoll utanfør en affær i byn dær det stod finanskrisrea! i snirkliga bokstæver før ett tag sen. Orka specifiera.)
Hur som haver, norrmænn verkar avguda mig. Jag ær tydligen kjempeflink och har riktigt god pliktkænsla.
Sjælv kallar jag det før normal arbetsmoral, men lyfter man på arslet once in a while och faktiskt gør det man blir ombedd i detta land, så ær man tydligen arbetsmyrdrottningen her self.
Tack Sverige før att du har lært mig væl.
Sen att jag faktiskt sitter inne på mitt kontor akkurat nå och bloggar har en helt annan bakgrund. Det ringer faktiskt inte i telefonen, och det ær faktiskt inte mitt fel. Dærmed ger jag mig rætt till att sitta hær och loda lite.
Mental five!

Næmen titta, dær ær ju tråden jag tappade førut!
Det verkar i alla fall som att dom ær sugna på att ha kvar mig hær på kontoret ett tag. Ska jag førsøka få høgre løn kanske. Hmm...Jag får se hur gærna dom vill ha kvar mig innan jag ger mig ut i girigtræsket.
Jag ær væl inte så sugen på att åka ut till no-ho-land varje dag, och sitta och itne førstå norska, och få upplærning i kontorsslafs utan att egentligen førstå vad det ær dom vill, men jag ger det nog ett førsøk.
A.

Tillbaka på banan?

2009-01-25T14:18:00.002+01:00

Igår var en fin kväll. En fin kväll med fina människor. Det skulle bli en klassisk kväll. Och det blev det ju. Satt och förkrökade hemma hos oss med Emma och Cissi, goa kvinnor man sällan ser, och pratade om gamla goda tider.
Sen fick man ju försöka komprimera allt man gjort de senaste tre åren på 10 min.
Skit samma, vi gick ut, och vi dansade, vi skrattade, vi drack öl, och vi hade jättekul!

Sitter med Rock ballads weekend påslaget på VH1. Vilket är helt fantastiskt. Det finns värdelösa låtar, dåliga låtar, intetsägande låtar, bra låtar, sjukt bra låtar, sjuuuuuukt bra låtar, och sen, rockballader.
Men gees vad könsfixerade dom är. Visst att det heter sex, drugs and rock n' roll , men att stå och skreva i kameran? Filmat nedifrån, tajta brälls, obcena rörelser, "sidbena", you get the picture.
Alltså, jag klagar inte. Det är nåt galet tilldragande med män som har längre hår och tajtare jeans än jag.
Det där lät bättre i mitt huvud.
Ok, låt oss avrunda.
Med att bara lämna det därhän.

Dagens låt: Kids

2009-01-24T17:59:00.001+01:00

The concretes - Kids

Lovely!

Ang. att vara en DUMBASS.

2009-01-24T13:00:00.002+01:00

Jag har tänkt på en sak. Malin vet jag har tänkt på samma sak. Fast jag står fast vid att jag är hårdare drabbad. Alltid.
Jag är inte skrockfull. Nu måste jag tänka efter lite...Nej, det är riktigt, jag är inte skrockfull. Den enda lasten jag har egentligen är att jag alltid måste säga peppar, peppar, ta i trä, och sen - surpriiise - ta i trä, så jag inte jinxar saker och ting. Finns det inte ett bord, parkettgolv, stol, smörkniv eller liknande i närheten, så använder jag mig bara av ett helt random huvud. Det får duga som substitut. Detta skyller jag helt och hållet på min mamma, mina mostrar, deras män, andra släktingar - ja, mitt kulturarv. Det är ett jävla knackande i Iran ska du veta.
Annars är jag ganska normal.
Jag lägger nycklar på bordet tex. Påpekar någon detta och lägger ner dom i väskan istället svarar jag med att kämpa ur varenda nyckel ur den där spiral-thingen, hitta ett bord till varje nyckel, lägga dom där tydligt och trotsigt och vänta på att showen ska börja. (japp, nu ljög jag igen, men det är ett tänkbart scenario)
Jag går under stegar tex. (för det finns väldigt många stegar i mitt liv, och det blir jobbigt att undvika alla, det blir så mycket omvägar va.)
Jag spottar inte 7 ggr när jag ser en svart katt. (vadå, är inte dom svarta katterna lika mycket värda som dom andra katterna eller? Heil kitten.)

Anywhooo...
Om jag nu släpper ut voodoo-master en liten stund, han som bor i en liten undangömd vrå i min hjärna, så kanske vi kan förklara snart 23 år av olycka. Eller?
Jag kanske borde akta mig för stegar, alla katter, speglar, a-brunnar och nr 13.
Det kommer ju inte ge mig tillbaka dom 7 mobilerna som blivit snodda/lost, jag kommer inte vara mindre sjuk(det är säkert helt självförvållat), min skitsöta katt från back in the days kommer inte rymma backwards och komma tillbaka, ärren efter att ha ramlat, tappat saker, slått i huvudet, klämt mig osv kommer inte bli färre, och vem vet vilka permanenta med jag har fått av att ha bott i Forshaga.

Ska jag kanske...nä nej förfan, ju mer olycka, desto vackrare blir resten.
The keyes stays on the table!

Skrattfest!

2009-01-23T14:28:00.002+01:00

Tycker jag i alla fall, som har god kænneskap om 2 av karaktærerna.
Jag har visat det hær klippet før typ alla jag kænner, men vill inte riskera att missa någon.
Seså, enjoy!

Vad är det som går och går, men aldrig kommer fram till dörren?

2009-01-22T20:56:00.002+01:00

Klockan!!

EEHHHH.
Fel.

En Nazanin.
Nazaniner är mest kända för sin envishet och ihärdighet. Nazaniner tenderar att hamna i situationer dom inte riktigt vet hur dom ska tackla. Nazaniner låtsas att läget är under full kontroll, när dom egentligen är helt förvirrade.
Nazaniner talar gärna om sig själva i tredje person.

Jag gick och jag gick och jag gick och jag gick. Sen då? Jag gick lite till. Sen gjorde jag en u-sväng, svor en massa, och gick tillbaka en bit. Ringde 5-6 samtal. Ett av dom bröts mitt i en viktig mening. Jag blev blöt om fötterna, öm i lederna, ledsen i ögonen och irriterad SOM FAN!
Detta är jag, Nazanin Ronja Pouresmaili, när jag ska ta mig från punkt A till punkt B. (Jag heter inte Ronja i andranamn. Jag har egentligen inte ett andranamn. Däremot ville jag jättegärna heta Ronja i andranamn när jag var liten. Och mellannamn ger mer tryck i uttalandet. Reds. anm.)

Jag ringde herr W igår kväll för att kolla lite om ett jobb, blev inbjuden på intervju till idag, skrev på kontrakt efter 10 min, och nu sitter jag här med jobb från 12 februaaaar.
Oj, det gick smidigt och smärtfritt. Koolt.
Fel. Först var jag ju tvungen att hitta dit, och du har ju läst om hur smidigt och smärtfritt det var.
Sen skulle jag hem.
Herr W tipsar mig om en annan station. Det är jättelätt, och mycket närmre.
Fel!
Varför ljuger du för mig herr W, varför?
Jag irrade bort mig in i en jättemörk och jättekuslig skogsdunge, innan jag gjorde reträtt och sprang tillbaka och frågade efter vägen på Statoil. Eller Shell kanske det var. Och jag GICK och jag GICK och jag GICK och jag GICK. Ja, du ser ju hur denna lilla historia håller på att utvecklas.
Nog om detta, imorrn ska jag på lägenhetsvisning igen, ingen av dom vi såg igår dög.
Vi är ju trots allt lite bättre än vanligt folk.
Adjö.

Stor Oslo snøservice?

2009-01-21T14:52:00.002+01:00

Så låter jag nær jag svarar i tele på mitt nya tillfælliga jobb.
Sen får jag skriva ner namn, nummer och adress på den som ringer och klagar. Ja, jag har ett jobb dær arga norrmænn ringer før att klaga på att det har blivit dåligt brøytet(plogat), måkat(skottat) eller strøet(sandats). Visst ær det ett lustigt språk. Och visst ær det lustigt att jag, Nazanin, med rætt att inte førstå norska, sitter hær och ska svara på varfør "vi" inte gør"vårt" jobb.
Jag sitter hær med axlarna uppe vid øronen och spænner mig, får huvudværk, och ytterligare några muskelknutor i nacken, allt før att førsøka førstå vad det ær folk vill. Och det ær inte lætt gott folk, det kan jag sæga.
Hur som helst så har jag fått ett eget kontor. Och ær inte det vuxet så sæg. Kænner mig som en superglidare nær jag sitter vid min dator, med min telefon och skickar ivæg meddelanden till herr plogansvarig.
Har ganska stor lust att sjævl ringa och klaga på hur "vi" utfør "vårt" jobb faktiskt. Det ær snø och slask och decimeter-djupa vattenpølar øverallt i denna stad. Han knappt sætta foten utanfør dørren imorse innan Vænern hade slått læger i mina snowjoggers. Merde.
Jag har nu en timme kvar, sen ska jag på två lægenhetsvisningar, fingers crossed, och sen får jag væl besked om jag ska tillbaka hit imorrn eller ej. Halva jag sæger snæææællaaa, halva jag sæger nooooooo.
Men vi får væl hoppas att jag får komma tillbaka, jag behøver ju trots allt en inkomst.

Dagens låt: Nantes

2009-01-20T22:11:00.001+01:00

Beirut - Nantes

Guuuud

2009-01-20T19:26:00.002+01:00

Du vet hur man ibland vill något så mycket att man kan offra nästan vad som helst för att få det?
Jag kommer ofta på mig själv med att vid dessa tillfällen förhandla - med Gud. Konstigt kan tyckas, då jag inte ens tror på den vithåriga skäggiga mannen på det stora fluffiga molnet.

Om jag får komma på arbetsinterju för det där jättebraiga jobbet som jag vill ha, så kan jag tänka mig att inte vinna 500 kr på den där trisslotten som väntar på mig där hemma.

Tex.

När jag var en sisådär 14 fanns det ett par jättefina grå pilotbyxor (ni vet såna med lappfickor på sidan av låren) på Carlings som jag verkligen ville ha, så jag bad till Gud.
Snälla, snälla, snälla Gud, om du gör så att mamma köper dom där jättefina byxorna till mig så lovar jag att jag tror på dig sen. Jag lovar.
Mamma hade sagt nej när jag frågade första gången. Sen gjorde jag denna deal med Gud, och frågade mamsen igen.
Och jag fick byxorna!
Så jag trodde på Gud en stund.
Sen kom nästa förhandling, och när han inte gjorde som jag ville, så bestämde jag mig för att han inte fanns.
Det är en jättebra selektiv tro jag har, men det slutar oftast med att jag inte får som jag vill ändå. Men bättre det än att jag tror på en gud som totalt skiter i mig. Bättre att välja att tro på honom när jag glider på en handskalad, hemma-gjord-majonäs räkmacka.

Hur gör djur?

2009-01-19T15:16:00.002+01:00

Jag har en förmåga att jämföra människor med djur. Utseendemässigt. Är det en förolämpning? Är det en komplimang? Vem vet!?
Nu har inte alla människor denna djurlika karaktären, utan detta är endast få förunnat. Eller drabbat. Som sagt jag har inte riktigt bestämt mig om det är bra eller dåligt att liknas vid ett djur. Det är ju onekligen intressant att se ut som ett djur.
Ta herr Bon Jovi till exempel. Vilket djur ser karln ut som?
Jag ger dig en sekund till eftertanke.

Jo, han ser ut som *trumvirvel* ett lejon! Har jag rätt eller har jag rätt!
Sen har vi Carina Berg. Jag tycker hon litegrann ser ut som en myrslok. Eller bara rätt och slätt en myra. Jag vet inte riktigt vad jag baserar denna iaktagelse på, men hon ger en myr-isch känsla.
Sen har vi ju Calle Schulman. Häst. Need i say more?
Beyoncé. Hon må vara en fager kvinna, men konstigt nog tycker jag att hon påminner om en groda. Kan tyckas märkligt, för grodor är inte det minsta fagra. Men man kan ju tycka att en person är en snygg eller en ful variant av en annan person, så jag får ge mig själv ett frikort på den åsikten känner jag.
På högstadiet fann en person som påminde om en kackerlacka. Definitivt inte en komplimang.

Ja, du ser ju tankegången. Tyckte det var lite kul.
Hej då.

Alla sprutor är inte bra spruor.

2009-01-18T08:47:00.002+01:00

Häromdagen fann jag en kanyl i vårt trapphus. Någon dag före det såg jag en narkoman skjuta en feting helt öppet nere vid t-banan. Någon dag efter det såg jag en man ligga utslagen på backen medan en människa med själ stod och ruskade om och försökte få liv i honom.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här.
Jag vet ju att detta är vardag för många - narkomanerna, deras familjer, sjukvårdare osv- men det är så oerhört obehagligt att se detta ske mitt framför ögonen på alla.

Mannen nere i t-banan stod med sina andra pundarvänner och han dansade, log med hela ansiktet och verkade faktiskt jäkligt nöjd.
Samtidigt som dom kemiska substanserna pumpades runt i hans kropp och gav honom detta tillfälliga glädjerus och känslan av att vara oövervinnlig, spred sig en sorg i min kropp och gjorde mig alldeles matt. Det finns ingenting jag kan göra.
Varför sätter sig folk i dessa situationer? Hur jävligt måste inte livet kännas för att man ska gå så långt och förstöra sitt nu, sin framtid och måna gånger även sitt förflutna?
Jag blir uppriktigt ledsen, men jag går bara förbi.

Vem är kungen i djungeln?

2009-01-15T23:13:00.003+01:00

Jo, jag säger bara N A Z A N I N!
Jag är sjukdomarnas okrönta drottning.
Nu är jag sjuk. IGEN!
Vi får bara hoppas på att det stannar vid snorig näsa, irritation och kanske till och med en sensuellt hes röst. En sån som stannar vid lite hes och inte i vanlig ordning går över till skogshuggar-manligt-rökt-i-40-år-druckit-alldeles-för-mycket-whiskey-röst.

Fingers crossed.

Om jag aldrig gifter mig så kan jag visa mamma bröllopsbilder ändå.

2009-01-14T23:23:00.007+01:00

Jag får be om ursäkt för mina senaste sjukt ointressanta inlägg för dom som inget vet om bakgrunden.

Förlåt.

Jag kan istället berätta om min söndag.

Jag var på fotoshoot. Skitkul.

Lene darling fixade smink och hår, och sen var det bara att shoota!

Huvudidén var att bara fota mig som brud, men sen gick vi bananas och sminkade, rufsade och strippade.

Resultatet?

Och på söndag blir det ännu mer.

Phuuu...

2009-01-13T22:20:00.002+01:00

Det gick bra gott folk!
Ni kan andas ut. Jag är inte dum.

Mycket bra beslut.

HJÄLP!

2009-01-13T16:57:00.001+01:00

Hjälp mig ur den här situationen jag försatt mig i, snälla!
Jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum, jag måste vara dum.

Jag måste vara dum.

Pill i naveln eller tjoho i dörrgaveln?

2009-01-09T19:44:00.003+01:00

Det har hänt något konstigt. Med mig.
Ikväll ska jag och frugan på födelsedagskalas. Jag är inte särskilt taggad. Jag är inte särskilt sugen. Jag vill egentligen inte.
Skulle du fråga mig för ett år sen hade jag redan vart i full gång med hårpiffning, sminkning, och catwalk, allt detta med ett glas vin i handen eller en öl ståendes på bordet.
Jag skulle hellre stanna hemma och gosa i soffan med en filt lite chips, cola och en bra film.

När jag var hemma i Karlstad över julen sa jag att för första gången på länge så såg jag faktiskt fram emot att komma hem och umgås med familjen. Detta hör nämligen inte till vanligheterna - att tycka om att åka till Karlstad och umgås med familjen.
Du har blivit vuxen får jag kastat i ansiktet.
Vuxen? Jag? Nähe, inte jag inte.
Jag har ju inte ens börjat plugga, rest massa, kommit underfund med mig själv eller haft min första pojkvän!

Men när jag sitter här och drar mig för att gå och inhandla alkoholhaltiga drycker inför kvällen så inser jag att jag kanske har blivit vuxen ändå. Lite.

Eller så har jag bara blivit tråkig.

Förbjuden frukt.

2009-01-09T16:10:00.003+01:00

Det finns en fruktskål. I fruktskålen ligger det många klasar vindruvor. Där ligger också ett äpple. Ett stort, rött, saftigt, skinande äpple. Det bara skriker ÄT MIG. Och jag vill verkligen äta äpplet.
Problemet är att brevid fruktskålen står det Rör inte äpplet.
Ett ännu större problem är att samtidigt som texten hämmar mig lite, så får den mig att vilja bita tag i det där äpplet ännu mer.
Om jag biter i äpplet kanske den lömska ormen kommer och biter mig i arlset. Förmodligen. Eller så klarar jag mig.
Men är det värt risken?

Lets do it like they do on the discovery channel

2009-01-08T11:44:00.002+01:00

Jag har hittat en ny källa till underhållning och kunskap!
Discovery science.
Det är en tv-kanal, som man säkert behöver massa boxar och sladdar och flygande tefat till, men har du kanalen - titta på den!
Man får se hur bl.a chips, ostbågar, microchips osv tillverkas, och det är jätteintressant och jättekonstigt.

Do it, come on, do it!

Kvalster eller dammråtta? Näe, löss.

2009-01-08T00:34:00.002+01:00

Min lillasyster Roxana kan vara den sötaste lilla flickan i hela världen.
Hon håller på och sparar pengar i sin flygande-gris-ängel-spar-gris för att köpa fiskar. Hon vill egentligen ha en hund.
Man kanske kan gosa med fiskar också? Några korta sekunder åt gånger bara kanske, man vill ju inte att fisken ska få andnöd. Eller om man bara sticker ner fingret i skålen (Ja - skål. Gris-ängeln är inte stor nog för att rymma ett akvarium i pengar) och bara klappar den kanske?
Nä, mysfaktorn kanske inte är lika stor som med en hund, men snart kan Roxana i alla fall säga att hon har husdjur!

Dagens låt: Time after time

2009-01-06T18:11:00.000+01:00

Eva Cassidy - Time after time

Kan man vara psykiskt sjuk någon annanstans än i huvudet?

2009-01-06T16:44:00.006+01:00

Jag tror jag är sjuk.
Jag tror iofs ofta att jag är sjuk, mage hit, och bröstet dit, knän this och huvudet that. (jag har räknat lite på det och det är helt omöjligt att jag har hypokondri. Äsch, släng på det också, jag känner mig lite svag på den fronten med.)
Hur som helst, nu gick jag vilse på en liten stig in i den snåriga Nazanin-skogen där det bor älvor och troll, gräset är gjort av guld och man kan äta allt man kastar en trollformel på, där fåglarna kvittrar sådär vackert och inte för att man slagit sig i huvudet utan för att hela världen är en sådan fantastiskt plats, där det inte finns några krig eller räkningar, där jag alltid har fina klänningar och böljande lockar i mitt midjelånga hår, och min hy glänser! Konstigt att jag alltid är ensam i dom här tankarna..Bor det inga andra där?
Ja, vilket leder mig tillbaka till verkligheten där, ja, ni vet hur den går.
Denna gång tror jag att jag är lite sjuk i huvudet. Psykiskt. Jag har en förmåga att obsessa över saker. Tänka sönder dom. Är det möjligt att tänka för mycket, kan man undra. Jag menar, om det inte leder till typ depression eller liknande. Självmord till och med.
Nu tog jag en cykeltur igen.
Det jag menar är att jag ibland kan bli så besatt av en tanke att den tar över helt och hållet. Inte så att den hämmar mig på något sätt, mer att den stör mig genom att vägra försvinna. Idag har vart en sådan dag. Och jag blir tokig! Om jag inte redan är det. Så försöker jag att tänka på något annat istället, men så smyger sig den där lömska jäveln tillbaka och vägrar släppa taget. Man är inte ens medveten om att den är tillbaka, men helt plötsligt inser man att, för i helvete, här står jag och tänker på det utan att tänka på det!

Dagens låt: Until we bleed

2009-01-05T22:06:00.000+01:00

Lykke li & Kleerup - Until we bleed

Från topp till tå. Fo sho

2009-01-05T18:09:00.003+01:00

Idag har jag varit på spa.
Jag började med vaxning. Jag gjorde helt enkelt en lyxbil - all over. Typ.
Efter det var det fritt fram för peelingen att jämna ut min stackars hy som varit så instängd och bortglömd så många dagar nu.
Även mitt ansikte fick sig en peeling och en lermask, toppat med en facial airbrush tan (inte över masken, efter. Fast det förstod du redan. Såklart. Du är ju inte dum i huvudet. Förlåt.)
Håret fick inte så mycket uppmärksamhet, det fick en simpel inpackning bara som tack för att det inte ramlar av.
Fötterna skrubbades och knådades och smordes in och målades - tadaaa, pedikyr.
Händerna skrubbades och knådades och smodes in och målades - tadaaa, manikyr.
Färdig!

Fast nu ljög jag. Igen.
Jag har inte varit på spa. Men jag har fått allt det där gjort. Alldeles på egen hand. Kan själv.
Men visst har jag varit duktig, och visst har jag fått mycket gjort, och visst känner jag mig top notch nu! (Dom två första var frågeställningar och den sista var ett utrop och en klapp på axeln)

Imorrn ska jag ge mig på kemiska substanser, onsdag är till för injiceringar, och på torsdag ska jag ta plastikoperationerna i egna händer. Sen är jag redo för helgen.

Har du hårda fötter kan du bli en sensuell brunett

2009-01-04T23:13:00.003+01:00

Tänkte köpa något att fila fötterna med. Så att dom blir sådär förföriskt mjuka, så att man bara längtar efter att få massera dom.

På förpackningen av min nya fotfil finner jag en bild på en tjej i en märklig pose. I alla sammanhang, men framförallt som något köpfrämjande till en fotfil!

Vad händer?

Varför?!

Ta bild på en fin fot istället för i helvete.

Är du tjej?

2009-01-03T13:35:00.004+01:00

Sätt på Men in trees.
NU!
Jack heter anledningen till att mina knän skälver och att mitt hjärta slår dubbla slag.
Han är en dröm omgiven av mystik, komplikationer och otillgänglighet. Det låter kanske inte som den ultimata mannen. Men han är den ultimata mannen. Det ovannämnda gör honom inte mindre attraktiv, tvärtom!
Sen att han har rufsvänligt lockigt hår, ett leende som smälter glaciärer, och skäggstubb, ack den skäggstubben, gör ju inte saken sämre.

Men, vänta!
DET FINNS EN TILL! Minst.
Och denna guds gåva till oss kvinnor heter Cash. Arrogant, associal och stolt. Vad är det med dessa dåliga egenskaper som är så tilldragande?
Inte nog med det.
Det långa mörka håret, de sammetsbruna kisande ögonen, och skäggstubben, ack den skäggstubben!
Han får inte bara mina knän att skälva och mitt hjärta att slå dubbla slag, han ger mig även andnöd, och får mitt hjärta att slå trippla slag.

Summan - är du en socialt avvikande man med karaktär, mystiska drag, mycket hår på huvudet och skäggstubb - Holla at me!

Jag är så het.

2009-01-03T11:23:00.002+01:00

Istället för skumpa - vatten.
Istället för snacks - piller.
Istället för nyårsrus - yrsel.
Istället för dansa dansa - frossa frossa.
Istället för fyrverkerier - blixtar och dunder i hela kroppen.

Det kan väl ganska gott summera min nyårsafton.
Tilläggas kan även att jag faktiskt åkte till nyårsfesten (febern slog såklart ner som en blixt från klar himmel), och att jag låg på övervåningen i flera timmar, tills jag tog beslutet att åka hem (nockebybana och tunnelbana) i detta tillståd. Dumt? Ja, ganska. Men det var skönt när jag väl kom hem.

Nu är det lördag och jag är tillbaka i Oslo, jag jobbade igår och idag, jag mår jättebra och alla spår av influensan är borta.
NOT.
Nu ljög jag. Igen.
Jag är kvar i Stockholm är fortfarande sjuk.
Är detta ett patetiskt försök till att få massa sympati? Yes.
Borde jag lägga upp en bild på hur jag ser ut så du verkligen förstår hur synd det är om mig? Ja.
Kommer jag att göra det? Nej.

På återseende. Krya på mig!

Gammal kärlek rostar aldrig

2008-12-31T00:17:00.003+01:00

Säger dom som vet.
?
Jag är kär mer eller mindre hela tiden. Hur äkta dessa känslor är kan ju diskuteras, men på riktigt eller ej så känns det ju som att jag är kär. Därmed kallar jag det för kärlek.
Det jag vill komma fram till är att jag aldrig riktigt slutar vara kär i en person. Det spelar ingen roll om vi pratar om Linus från dagis Anton från trean i grundskolan eller Mollgan från i våras. Jag kommer nog alltid att vara lite kär i dessa personer. Konstigt? Kanske lite. Eller ganska mycket. Men jag tror att man alltid håller fast vid saker som är oavslutade. Och mina kärlekshistorier har aldrig fått något slut. Inget lyckligt i alla fall. Det slutar oftast med att jag i hopp om att komma över en person, bara hittar någon annan att drömma om. Därav denna oavslutade, ändlösa kärlek.
Nu menar jag inte att det är samma styrka och kraft i kärleken, det är en slags ljummen maten-har-stått-på-bordet-alldeles-för-länge-men-jag-äter-den-ändå känsla.
Jag tänker oftast inte på dom här personerna alls, men om ens vägar av någon anledning korsas, så bubblar det alltid upp något inom mig.
Så min förhoppning är att en person inte bara har en viss mängd kärlek att disponera under en livstid, för isåfall är det bråttom för mig att hitta någon att ge dom sista dropparna till , det är ju onödigt att allt ska ta slut på ett gäng Romeos och Casanovor som aldrig gav mig det jag behövde.

Hem

2008-12-29T18:54:00.002+01:00

Vad är hem för en världsvan kvinna som jag, kan man lätt undra.
Igår fick jag själv svar på den frågan.
Är det Oslo som jag just nu bor i? Nej.
Är det Karlstad som jag har bott i sedan jag var 12? Nej.
Svaret mina damer och herrar är - Stockholm.
Staden som jag bott i de senaste tre åren. Staden som har vackra promenadstråk. Staden som har Joel. Staden som har den stökigaste och mest irritationsframkallande Drottninggatan. Staden som har Elin och hennes gulliga familj. Staden som har jättegod sushi. Staden som har Jon. Staden som har dom allra flesta latte-mammorna. Staden som har alla goingar på Topshop och Topman. Staden som har gammalt och nytt. Staden som har mina underbara kusiner.
Staden som hade mig.
Flytta tillbaka då kan man gärna tycka.
Men flyttar jag tillbaka till denna fantastiska stad i det sinnestillstånd jag är i nu, så kommer jag förstöra min bild. Projicera min svacka på Stockholm. Och det förtjänar inte Stockholm.
Så jag får vara utan min kära stad ett tag till, tills jag står på två stadiga ben.
So long!

Dagens låt: 9 crimes

2008-12-23T21:43:00.002+01:00

Damien Rice & Lisa Hannigan - 9 crimes

Herr Ågren

2008-12-23T19:38:00.004+01:00

Jag har en vän som heter herr Ågren.
Han kommer oftast på besök under helgen, men ibland gör han en snabbvisit helt utan förvarning.
Idag är en sådan dag. Men jag tror att han denna gång är här för att stanna längre än vanligt.
Fyfan.

Working class hero.

2008-12-23T09:07:00.002+01:00

Vilken hjälte man är va!
Istället för att vakna av väckarklockan 12:45 för att vara på jobbet till 14:00, vaknar jag 08:20 av ett sms. Och ett till. "Vi behöver dig tidigare och senare på Smart Club" (börja tidigare och sluta senare. Reds. anm.) stod det i princip.
Och som den tappre riddaren jag är, så hasade jag mig upp från min madrass och är nu fit for fight.
Ut i den sista och värsta julruschen av dom alla, armbågarna är vässade, klorna på speed dial, och gaddarna redo att bita ifrån.
Fridens!

Dagens låt: Love me already

2008-12-22T17:53:00.001+01:00

Black kids - Love me already

Kolla förresten in hela albumet Partie traumatic.

Dyngbra!

It's a mans world

2008-12-22T16:02:00.002+01:00

Varje vardag tar jag bussen till jobbet kl 06.30.
En tanke som har slagit mig är att säkert 90% av mina medresenärer är män, pojkar, gutter, grabbar.
Konstigt.
En sjukt ointressant observation inser jag nu när jag faktiskt sitter och delar med mig, så du borde sluta läsa för att markera din ståndpunkt.
Iallafall så gick min tankegång såhär: det är väl mycket bygg och elektronikjobb(?) som ska göras tidigt på morgonen och dom yrkena har en manlig överrepresentation, och 1+1=2, så därför är det flest män som färdas då. ? .
Shit, skriver jag fortfarande? Läser du fortfarande??!
Ska vi sätta punkt där?
Ja?
Ok.
.

Dagens låt: Bleeding all over you

2008-12-21T22:46:00.000+01:00

Martha Wainwright - Bleeding all over you

Jag har en kusin.

2008-12-20T18:26:00.003+01:00

Eller.
Jag har väl egentligen runt 25 kusiner.
Men den här historien är om en utav dom. Låt oss kalla honom Göran.
Göran är i sina 30is och har sysslat med musik sedan barnsben. Någonstans på vägen hittade han en avgrening som kallas för hårdrock/metall.
Göran vile vara som dom andra barnen så han färgade håret, tog hål i örat och började spela elgitarr.
Han har säkert vart med i 100 band för att hitta hem.
Nu har Göran tillslut hittat hem.
Celestial Decay. Även hemmet har ett hem. Det heter http://www.celestialdecay.com.
Som min goda vän Petter en gång sade: "Det går bra nu".
Gillar du metall så kika in där, och bor du i närheten av Götet så hittar du dom på en scen nära dig!
http://www.celestialdecay.com (så ni inte missar länken liksom)

Göran heter egentligen något annat.

Dagens låt: When your mind's made up

2008-12-20T15:18:00.002+01:00

Innan du trycker på play här vill jag tipsa dig om att titta på filmen "Once" först, vilken låten är tagen ur. Det är en irländsk musikfilm med massa ljuvligt örongodis och den här låten är enligt mig den mest slående i hela filmen, så är du sugen på filmen tycker jag inte att du ska trycka på play.

Annars, be my guest och njut. (särskilt runt 2:20 någonstans)

Glen Hansard och Marketa Irglova - When your mind's made up

Jag är inte bara skadeglad.

2008-12-19T19:04:00.003+01:00

Gick förbi en man på vägen hem förut.
Han gick där med sina påsar i fredagsruschen, folk gick förbi honom i fast forward, medan han själv rörde sig i slow motion.
Han gick och tittade ner i marken, men inte på ett undvikande sätt, utan på ett här-går-jag-med-mina-påsar sätt.
Helt plötsligt börjar han småle. Fortfarande tittandes ner i backen.
Då blev jag varm i hela kroppen.
Han gick där i sin egen värld, med sina egna tankar, och kom antagligen och tänka på något som gjorde honom glad. Så glad att han inte kunde motstå impulsen att le.
Då blev jag också glad.

Vad mycket tänder!

2008-12-17T20:36:00.003+01:00

Kastade precis ett av mina ögon på teve'n, och fick nästan ont i dom (kan bero på min guitar hero session på tre timmar jag precis avklarat, men nej)
Det är bonde söker fru. Eller man. Eller hund. Eller Barbie. Eller GI-Joe. Nåt söker bönderna i alla fall.
Skit samma, det jag såg var en massa tänder. Och dom stack i mina ögon. SÅ MYCKET! Överallt var dom!
MY EYES, MY EYES!
Fast det var kanske lite orättvist av mig, dom kan väl inte rå för att dom är fula och har många, stora och utstående tänder.
Det dom kan rå för däremot är att dom söker kärleken i teve!
Jag har inget mer att säga.
Jag nöjer mig med att skratta.

Aaand ACTION!

2008-12-16T21:47:00.001+01:00

Dagdrömmer du ibland? Eller ofta?
Jag menar verkligen dagdrömmer, inte låter tankarna vandra.
Du regisserar ett helt manus i ditt huvud med omgivning, rekvisita, dialoger, days-of-our-lives-monologer, ja, you name it.
Du lägger in ett par konstpauser, om det är något komiskt så kanske till och med ett publikskratt eller i dramatiska fall ett "oooooooh".
Händer det dig ibland?
Det händer i alla fall mig. Ibland.
Nej nu ljög jag igen. Det händer ganska ofta. Kanske inte hela regissör-biten, men att jag stakar ut specifika dialoger som jag följer - en scen mellan två eller flera personer.
Oftast handlar det om två personer, antingen bråkar eller argumenterar dom om något, eller så är det en lättsammare variant. En av dessa personer är ju då alltid jag.
Och jag har alltid huvudrollen.
Även om scenen i sig inte kräver en huvudrollsinnehavare.
Är det ett gräl jag gestalterar så har jag alltid såna slående argument, och skulle det senare visa sig att det inte höll, så kan man ju alltid gå tillbaka och göra om replikerna. Ibland är jag så engagerad i mitt spel så jag glömmer att det bara pågår i mitt huvud och faktiskt mimar mina repliker.
Är det en mer lättsam situation så är jag alltid så himla witty, och det slutar med att jag står och småskrattar. Inte bara i huvudet då, nej nej, även rent fysiskt så står jag och skrattar.
Folk börjar ju så småning om undra vad det är för fel på mig.

Jag tror att jag hade en slutpoäng med detta inlägg, men någonstans på vägen så tappade jag tråden.
Jag tappade den nog någonstans där jag gav mig själv huvudrollen i detta manus.

Suck och stön och söndag,

2008-12-14T14:17:00.002+01:00

Det känns som att denna söndag kommer bli en smärtsam förlängning av gårdagen.
Gårdagen slutade med att jag somnade i soffan av ren utmattning efter att ha koncentrerat mig alldeles för mycket på hur tråkigt jag hade och hur rastlös jag var.
Denna dag började ungefär likadant.
13.30 och alla sover.
Jag smyger ner till den gamla goa sofan igen och sätter mig vid datorn. Precis som igår.
Och nu börjar jag bli riktigt rastlös igen.
Sådär så man inte vet vart man ska ta vägen, det kryper i armar och ben och överallt!
Undrar hur det bästa sättet att väcka alla är..?
Kräma på me nån musik på högsta volym?
Banka med kastruller?
Skrika rätt ut?
Fast jag är alldeles för snäll för att göra något sånt. Så jag sitter här och väntar på att folk ska vakna.
Jag vet visserligen att jag inte är den enda som är vaken.
Hör suspekta ljud från sovrummet här brevid. Inget för en ensam själ som jag att höra.
Så jag höjer musiken lite.

Hångel schmångel...

2008-12-13T17:37:00.003+01:00

Gårdagens raj raj var en intensiv historia av mycket god kvalitet!
Molotov Jive var en jäkligt trevlig överraskning. Har inte hört dom spela förut, och det var över förväntan!
Men det var ju Razorlight som lyfte taket! Fan vad bra dom var!
Men.
Det finns alltid ett men.
Johnny Borrell. Attityd. Publikkontakt? Nja.
Han bjöd på kanske två leenden under hela spelningen. Han hade valt ut en punkt på andra sidan lokalen som han tokstirrade på hela tiden istället för att ha någon slags publikkontakt. Men sen gick han bananas och halvt stagediveade, gick och sjöng bland publiken, satt på mixerbordet, strosade genom publiken igen, och sen upp på scen. Utan ett enda leende. Men vi var ju glada förståss.
Särskilt dom som kanske fick snudda vid en av hans svettiga lockar, eller nypa honom i rumpan.
Men han var snygg, det får jag ge honom! Inte lika snygg som jag hade tänkt mig, men snygg.
Däremot fick jag inte hångla med honom. Lite dåligt tycker jag. Jag stod ju ändå 1 meter från karln utanför, efter spelningen. Jag tror att han spelade svår. Eller så tänkte han att det skulle vara lite ojuste mot sin flickvän.
Men det skulle aldrig fungera mellan oss ändå. Han var alldeles för kort.

Johnny Borrell och jag ska hångla ikväll!

2008-12-12T19:55:00.002+01:00

Tack Charlotte för denna fantastiska möjlighet!
Nu ska jag springa iväg till henne, för att sen titta på Molotov Jive och slutligen Razorlight!
Johnny, you light my fire!

With license to fold

2008-12-12T17:04:00.004+01:00

Jag viker och viker och viker och viker.
Jag är trött på att vika.
Och så bor jag i Vika.
Och sen viker jag lite till.
Mest viker jag fleecetröjor. Och skidkläder. Fula.
Jag har börjat utveckla en sällsynt form av fleece-allergi. Händerna kliar. Ögonen tåras och börjar även dom klia vid åsynen av dessa horribla överdelar. Eller så kan det vara för att jag inte har bytt mina månadslinser på 3 månader.
Men jag tror att det är fleecetröjorna.

Men jag biter ihop. Det är trots allt vikandet som ger mig en saftig stek på matbordet, Power Rangers till ungarna, spolarvätska till bilen och en skvätt whiskey till kärringa.

Ballar av stål

2008-12-11T22:09:00.003+01:00

Idag har jag gjort en ganska spännande grej.
Jag tänker tyvärr inte berätta än vad det var jag gjorde, jag vill liksom inte ropa hej föränn jag är över ån.
Men om saker och ting går i lås, och jag får ut det jag vill av detta, så kommer ni bli varse om vad som sker.
Jag håller tummar och tår för at det ska gå bra, detta något som jag varit sugen på att göra sen jag var 14-15, men inte haft ballar nog att göra förrän nu.

Whish me luck peeps!

Ögongodis

2008-12-10T18:48:00.002+01:00

På varje jobb jag någonsin haft, så har jag utsett någon till ögongodis. Minst en.
Några gånger har det gått lite längre, och jag har faktiskt fått riktiga känslor för godiset.
Nu undrar jag om det bara är jag som förgyller min arbetsplats på detta vis? Eller finns det andra ko-kon?
För någonstans tror jag att det är mitt sätt att göra det roligare på ett mindre roligt jobb. Eller är det verkligen möjligt att dessa killar verkligen var så snygga som jag tyckte? Valde jag att tycka det för att ha något att titta på? Eller tyckte jag så för att jag lärde känna dom?
Man hör ju ofta "men om du kände honom skulle du också tycka att han var snygg".

I alla fall, superfreak eller ej, detta kan få det pissigaste jobbet att bli lite värt att gå till.
Har just nu det tråkigaste jobbet jag någonsin haft, men upptäckte efter ett par dagar att jag faktiskt jobbar med en hottie, så nu är saken biff!

Praise the eyecandy, and give me a piece!

Guitar Zero

2008-12-09T22:08:00.003+01:00

96% note hit.
Som mest.
Det betyder att jag träffade rätt 96 gånger av 100 (ja, det var ju inte bara 100 noter, men du vet).
Fan va bra! (Vi behöver inte prata om att det var på nivå easy va?)
Jag har kramp i båda händerna, skavsår mellan fingrarna och golvet rör sig fram och tillbaka.
Men det är så värt det!
FOR I AM GUITAR ZERO!

It's guy love!

2008-12-08T23:50:00.002+01:00

Du vet hur barn kan va ibland va? Göra dumma saker och så.

Till exempel slicka på lyktstolpar och annan metall på vintern så tungan fastnar, du vet.

Tänk vad tokigt det skulle kunna bli!

Error.

2008-12-06T16:15:00.006+01:00

Jag är trött, arg, ledsen, irriterad och helt slut.
Jag har ont i fötterna knävecken och magen.
Och jag är helt slut.
Jag ville ju bara hem och sova.
Gick av tunnelbanan i Oslo city efter jobbet för att ta mig ett varv, och tänkte kolla med Sara om hon var där så jag kunde ta nyckeln om ingen var hemma, men jag var själv bara där i 10 min så jag bestämde mig för att låta bli.
Tar tricken hem för jag orkar verkligen inte att gå. Jag vill bara hem till min madrass.
Trycker in porttelefonen en gång. Två gånger. Tre gånger. Jag inser att ingen är hemma, och sjunker ner på marken och börjar gråta. Ser då ett sms jag fått från Malin när jag fortfarande var i stan om att Sara är där, och att hon själv är på jobbet. Båda har nycklar.
Folk klättrar över mig, in, men jag har ändå ingen nyckel till dörren så jag sitter kvar ute i kylan.
Jag inser till slut att det inte hjälper att sitta där och gråta, så jag reser mig upp och börjar lunka mot Malins jobb. Gråtandes.
Jag har ont. Jag är trött. Jag orkar inte mer.
Det står en kvinna och tar kort på sina vänner. Jag måste ta 10 steg till vänster för att komma förbi utan att störa, hänynsfulla tönt.
Funderar på att ge henne en knuff när jag går bakom henne, men jag låter bli.
Nästa gång knuffar jag kärringjäveln.

Nu ska jag sova.

KEVIN!

2008-12-05T20:36:00.000+01:00

KOM UT UR GARDEROBEN!

Ska vi hjälpa den här killen att bli känd?

2008-12-05T17:54:00.001+01:00

Killsnoppar och tjejsnoppar.

2008-12-05T16:58:00.004+01:00

Gick omkring på jobbet och var galet uttråkad idag.

En man går förbi mig, och tanken att han har en snopp bara ploppar upp. Sen tänker jag att det har ju alla hanar. Inget nytt.

Sen går en kvinna förbi och tanken att hon har en tjejsnopp ploppar upp(jag vet att sen när jag blir känd, kommer alla feminister hoppa på mig för att jag uttryckte det så, men jag vägrar säga mus, och har inget bättre förslag.). Sen tänker jag att det har ju alla honor. Inget nytt.

Men i mitt huvud är hela världen helt plötsligt fylld av killsnoppar och tjejsnoppar, inget annat.

Det är som i filmen "Vuxna människor" när Felix Herngren åker rulltrappa. Innan han nått upp måste han välja en person han ska föreställa sig ligga med. Tvångstanke? Lite. Ja.

Japp, huvudet på spiken där.
I see things. Låt oss kalla det x-ray. Tvångstanke? Lite. Ja.
Jag ska skrämma er lite extra.
Det är inte första gången jag hamnat i den transen.

Så vem vet, nästa gång jag träffar dig så kanske du bara är en stor killsnopp eller tjejsnopp för mig!

Nu kommer dom bli arga igen, men det finns faktiskt inga förlöjligande bildet på tjejsnoppar på nätet.

Tandborste+bajs=äckligt

2008-12-04T23:39:00.005+01:00

Jag har nog en skyddsängel trots allt.
Jag gick upp 06.30 imorse och skulle borsta gaddarna.
Det måste ha varit min skyddsängel som var i krokarna och hindrade mig att stoppa den halvbruna tandborsten i munnen, fastän jag hade grus och potatisgratäng i ögonen.
Jag spydde lite inombords (både för att jag var äcklad av tandborsten och min kommande dag som personen med grön andedräkt) och åt lite tandkräm.
Nu har jag köp en ny tandborste.

Min är den ljusblå näst längst upp till höger.

Missade jag programmet Pimp my toothbrush eller?

Nu ska jag gå och pimpa mina tänder.

G'night

Southpark

2008-12-04T23:18:00.004+01:00

Butters i Southpark är ledsen för att han precis blivit dumpad av Raisin's-tjejen Lexus, och sitter ute i regnet och gråter då ett gäng gother (vilka Stan tillfälligt sållat sig till) kommer och erbjuder honom en plats i deras tragiska gäng eftersom han är ledsen.

"Yeah... And I'm sad! But at the same time I'm really happy that something can make me feel that sad... It's like... It makes me feel alive, y'know? It makes me feel human. The only way I could feel this sad now, is if I felt somethin' really good before, so I have to take the bad with the good. So I guess what I'm feelin' is, like a beautiful sadness... I guess that sounds stupid... Besides, I'd rather be a crying little pussy than a faggy goth kid". -Butters

WORD!

Wåphla!

2008-12-04T20:15:00.004+01:00

Ett år.
ETT år, har jag varit sugen på våfflor.
Har jag ätit våfflor?
Nej.
Men ät våfflor då, kanske du tänker.
Lättare sagt än gjort, mhmm!
Varje gång jag går förbi nåt ställe som har våfflor, är jag mätt, får inte i mig ett gram till.
Varje gång jag ska träffa mina vänner och äta något gott, och jag föreslår någonstans där dom har våfflor, så är inte dom sugna på det.
Nej.
Varje gång jag har kommit så långt som till att beställa en våffla så är våffelhjärnet trasigt, dom har slut på våffelsmet, eller inte vet jag, vet inte vad det är?
En gång kom jag ännu lite längre, jag beställde min våffla, väntade på den, drömde om den, det vattnades i munnen på mig, jag var ivrig, förväntansfull, lycklig!
Jag ser tallriken komma emot mig! Jag ler, och dregglar lite utan att veta om det på bordet!
Så är det en Belgisk våffla!!!
En tjock, översockrad, sirapsdränkt, ohygglig Belgisk våffla!
Mina drömmar, förväntningar, och lycka bara krossades på mindre än en sekund!
Vart var min tunna frasiga våffla? Den jag hade beställt? Den jag trodde jag hade beställt.
Jag tog min gaffel och min kniv och började sakta och besviket tugga i mig "våfflan".
Sockersmulorna krasade mellan mina tänder, likt mina drömmar om den perfekta våfflan.
Sirapen segnade i min mun likt kåda, som för att säga "Nazanin, du förtjänar bättre, sluta tugga nu, spara dig till något bättre".
Jag lyssnade på kådan, och gav med en suck upp. Inte värt det.

Idag var jag och Elin G på julmarknad nere vid Aker brygge, en liten, ganska menlös, men mysig sådan.
Vi kollar på hemmagjorda smycken mössor och tofflor då min radar börjar blinka.
Våfflor?
Jag tittar in i en liten hydda till vänster. VÅFFLOR!
Jag rusar in, sliter upp mina pengar och får efter ett års längat och väntan äntligen min våffla,
och den var ljuvlig!

Norsk jente.

2008-12-03T19:12:00.004+01:00

Transformationen gick väldigt snabbt.
Helt plötsligt stod jag där mitt på trottoaren med skägget i brevlådan.

"Det må finnas flera"
MÅ! Såhär såg jag ut sekunden efter att grodan hoppat ur min mun.

Jag är inte helt bekväm med tanken att jag håller på att förvandlas till norsk.
Men det är bara att bita ihop.

Imorrn ska jag tillbaka till jobbet och säga
-Haj.
-Pose?
-Kvittering?
och - Hade!

Innan vi vet ordet av så har jag väl börjat säga alfakrull och potetgull också..

I've got feveeer!

2008-12-03T15:57:00.002+01:00

Så jag sitter här hemma, tackat nej till jobb, och tycker synd om mig själv.
Det är lustigt vad ynklig man blir när man är sjuk.
Man vill att alla ska släppa allt dom har för händerna och dedikera sig fullständigt till att uppmärksamma en och ta hand om en.
Och så vill man vara hos mamma. I alla fall jag.
Nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk tills imorgon, då jag börjar på ett tre-veckors uppdrag på Smart Club.
På sportavdelningen.
Ha.
Ha.
Ha.
!!!!!
Jag? Sport? Men kom igen.

Och sen vill jag gratta min lilla KoKoKaj som fyller hela 20 år idag!

Over and out!

Hål i hövve

2008-12-01T23:07:00.002+01:00

Jag fick jobba idag också.
Men det fick jag tydligen sota för.
Tre minuter efter att jag stigit in i omklädningsrummet så hör jag fågelkvitter och ser stjärnor.
Jag har rest mig häftigt efter att ha knutit skorna.
Skåpdörren bara står och väntar på att jag ska dundra in i den. Och det gör jag självfallet.
Nu har jag hål i huvudet. Två hål.

En kollega sa till mig att jag måste vara lite försiktig och ta det lugnt.
Aldrig.
Det var länge sen jag fick så mycket uppmärksamhet, medlidande och kärlek som idag.
Man tager vad man fårver.
Eller?

Första advent

2008-11-30T23:56:00.009+01:00

Nog för att jag ganska mycket avskyr julen och det mesta som har med den att göra, men ok, det finns vissa grejer jag gillar.

Allt gott man kan äta tex. Mmm.

Och pyssla. Jag gillar att pyssla. Sen om jag får göra det med människor jag älskar gör ju inte saken sämre precis.

Jag, Malin och Ida har idag påbörjat följetången "Julstök".

Det är en miniserie i fyra delar.

Idag handlade Julstök om tre tjejer som gör pepparkakshus och lussekatter.

Mysigt va!

Stay tuned.

Ett inlägg om en fiskmås.

2008-11-30T19:56:00.003+01:00

För någon vecka sen såg jag den största fiskmås jag någonsin sett. Jag vet inte riktigt om det framgår i bilden exakt hur stor den är, men den var verkligen jättestor, eller hur Malin!
Jag kunde inte släppa den med blicken, jag vred nästan huvudet ur led samtidigt som jag ojade och var förundrad.
Det roligaste av allt var att den gick mitt i gatan, och blickade sig omkring, som att den var ute och söndagsstrosade
Den liksom struntade i att alla glodde, och var chill som fan där den gick.
Iallafall, den var jättestor.

Ordverifiering

2008-11-30T19:09:00.000+01:00

Det är väldigt vanligt att man får knappa in en ordverifiering när man ska skriva kommentarer och dylikt på nätet.
Ofta är det ord utan mening. Ibland är det riktiga ord. Ibland är det ord som skrattar en i ansiktet.
Satt för någon kväll sedan och var lite känslig. Så som man kan vara ibland när man inte får kramas tillräckligt. Så får jag en ordverifiering.
Puss Romantic

En kvart senare.

2008-11-29T00:34:00.002+01:00

En kvart tidigare bestämde jag mig för att gå och lägga mig.
"Nazanin, jag kanske är dum i huvudet nu, men jag är sugen på pommes å bea."
"Ida, du är inte dum, jag är också sugen.."
Detta uttalande några minuter efter att jag nästan spytt på Ida för att hon gått och fyllt på popcornskålen för säkert sjunde gången ikväll, och det är jag som tömmer den.
Vad har jag ätit ikväll?
7 skålar popcorn
1 Japp
1 bubbelchoklad
5 glas blandsaft
1 glas med choklad+daimmousse
1 skål glass

Och nu väntar jag på pommes och bea.

Jag satsar på beach -09

Konversera?

2008-11-29T00:14:00.003+01:00

Varför skulle man göra det när man kan blogga, eller kommentera på varandras bloggar?
Varför prata när man sitter i samma rum när man kan låta bli?
Varför är vi så dumma i huvudet?

Kom igen nu då, jag väntar på din kommentar.
Bäst att det är en riktigt bra och värd kommentar nu.

Creme de la creme!

IIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHH!!

2008-11-28T22:27:00.003+01:00

Jag blir lite orolig för dagens ungdom.
Kollade på Idol förut, ser ett framträdande av lillfisen Johan.
Han lutar sig, och sjunger mot ett gäng tonårs(?)tjejer, varpå en av dessa blir helt hysterisk, skriker och gråter!
Till den grad att en av hennes kompisar slutar mitt i sitt dyrkande för att lägga sin hand över hyenans mun för att få tyst på henne!
Hur långt ska detta få gå?
Jag satt i fem obrutna minuter och skrattade lika hysteriskt som den där bruttan ylade.
Det måste vara ett skämt!
Hur som helst, jag kan inte säga något mer om detta, jag vet inte vad jag skulle kunna säga.
Katastrof.

(Ja, jag är medveten om att denna hysteri inte är typiskt för dagens ungdom, att den fanns när Tomoji Tanabe var ung också.)

Den tar dig överallt

2008-11-28T21:33:00.002+01:00

Jag har redan tvingat mina vänner att gilla den här låten, och nu är det er tur!

Sjukt bra

Ikke, Vet Ikke

2008-11-26T19:07:00.003+01:00

Jag och min partner in crime Malin-ho var på skattekontoret för ett par veckor sen för att skaffa ett skattekort så vi får rätt lön osv.
Kom hem efter en slitsam dag på jobbet nyss där det väntade två kuvert.
Det ena adresserat "Nazanin Pouresmaili".
Det andra adresserat - JO, det är sant - "Vet Ikke"

UTROPSTECKEN!!!!!!

Vilket land i världen kan du åka till där en myndighet helt inkognito struntar i att kolla upp namnet på den du ska skicka brev till?
Norge.

Hur är detta möjligt kan du nu fråga dig. Alltså.........jag vet verkligen inte.
Efter att ha stirrat på "namnet" en liten stund och insett att dom faktiskt inte vet och inte bryr sig (tydligen) så brast vi bara ut i ett skratt som aldrig kommer ta slut!

"Hej, vad heter du?"
"Vet ikke."
"Va? Vet du ikke?"
"Jo"
"Men vad heter du då?"
"VET IKKE!"

Meningen är ju att använda detta skattekort till att skaffa bankkonto osv, men hur fan ska det gå till?

Vet ikke!

ÖnzzZZzZZkningar (klämkäckt va?!)

2008-11-26T00:32:00.004+01:00

Ibland önskar jag att jag var liten igen. Eller, jag önskar det ganska ofta, med tanke på hur sorglös tillvaron var, man blev omhändertagen och tyckte att det värsta som kunde hända var om man missade början av Bolibompa.

Jag satt i soffan förut med "familjen" och kollade på tv och kände att jag började bli lite trött.
Då fick jag en brinnande önskan om att få vara 7 igen och somna med huvudet i mammas knä samtidigt som hon smekte mitt hår.
Nästa gång jag skulle vakna till var när jag hängde livlös om hennes hals, lyft ur soffan för att bäras till min säng med Kai & Karo överkast.
Sen var det bara kvar att bli nedbäddad, få en puss och ett glas vatten.

Fan, nu saknar jag inte bara att vara liten igen, nu saknar jag mamma också!

(Don't get me wrong, hon lever fortfarande, men jag har inte tillgång till henne som förr!)

Tvätta händerna efter ni vart på toa gott folk! MED TVÅL!

2008-11-25T12:42:00.002+01:00

Mask i magen i all ära, men kika på det här.

Kan vi alla vara överens om att vara noga med hygienen och inte äta dålig mat?
Sweet!

Bygget

2008-11-24T13:16:00.004+01:00

Jag undrar hur vi människor fungerar. Egentligen. Jag menar, jag var med på biologilektionerna, jag vet att kroppen sänder signaler till hjärnan osv.
Men hur, hur, hur, kan vi känna fysisk smärta? Fysiskt välmående? Att det kliar? Vad är det som får oss att skratta när vi blir kittlade? Varför känns ögonen tunga när vi är trötta?
Även med facit i hand kan jag bara inte förstå. Det är för stort. För svårt att greppa.
Och detta är de triviala sakerna jag inte förstår.
Det vore så enkelt att bara tro på något större. En gud att länka till. Hans vägar äro outgrundliga. Thats it, du behöver inte mer än så.
"I guess it would be nice to give my heart to a god But which one, which one do I choose?" - Of Montreal.

Stod och tittade på mig själv i spegeln efter duschen förut, helt utan beundran, avsmak, eller något annat tycke. Bara såg mig.
Om man bortser från att man är byggd av olika kroppdelar, och bara tittar, så ser man linjer. Det ser ut som att man är skuren ur en bit wellpapp och blivit pumpad med kött och blod. Alla linjer flyter samman.
Armbågarna kröker sog lätt inåt där midjan är som smalast, handlederna och händerna kurvar sig lätt för att följa höfternas former.

Skithäftigt.
Så hur konstigt och svårt det än är, så är vi ganska häftiga.

På ålderns höst

2008-11-24T00:40:00.002+01:00

Simon Trygg at 11:32pm November 23
de va tur att du upptäckte att du läst fel! känner att ja e för ung för att dö...

Nazanin Pouresmaili at 11:34pm November 23
du kanske ska ha det i åtanke när du håller på å sladda i snön å grejjer du din tok!!!

Simon Trygg at 11:41pm November 23
men de e ju inte farligt! tror du e mycke farligare...

Malin Fröding at 11:42pm November 23
Naz din j*vla kärring alltså.... ja tycker att det är bra att du är ute o rör på dig simon!!

Nazanin Pouresmaili at 11:45pm November 23
VEM är det som är en kärring egentligen??"jag tycker det är bra att du är ute och rör på dig simon!!"MOHAHAHAH!! de e lika bra vi hämtar ut våra käppar, slår de ohyfsade ynglingarna på benen, och emellanåt mata ankorna i dammen....?Simon-jag är ingen vaarg jag är en laaaaam!

Simon Trygg at 11:54pm November 23
haha ja ni e båda kärringar:P köp varsin bil å kom upp å sladda me mig istället, så ni får röra lite på er:P

Can't help but wonder

2008-11-20T23:44:00.002+01:00

Talade tidigare med min kära vän Ida.
Vi pratade om olika anldningar till varför folk väljer att starta bloggar.

Skitsamma, man vill ju oavsett anledning veta hur många, och framförallt vilka som läser ens blogg.

Så här är en idé - om du läser min blogg, om än bara just denna gång, skriv ett hej eller något annat trevligt i kommentarsfältet!

Fair?
Tjusigt!

Balansgång

2008-11-20T22:36:00.003+01:00

Det börjar med ett litet glädjetjut och ivriga händer som klappar ihop av barnslig förtjusning.
Till att börja med handlar det om stora nävar. Får efter en liten stund sakta ner, det börjar ta emot lite. Plockar upp dom en efter en, var och en får sin välförtjänta uppmärksamhet. Snart fungerar inte det heller. Det är dags.

Jag plockar upp den från bordet. Känner hur kylan nästan får mina fingrar att domna bort. Jag för den mot munnen och tar en stor klunk.

Det är nästan som att börja om från början. Hur fantastiskt är inte det?
Chips och Coca cola - i total symbios!

"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre"-nalle puh (otippat klyftig den där nallen)

09.16

2008-11-20T09:21:00.002+01:00

Sitter och uppdaterar min inkorg på mailen var tredje sekund.
Nähe, inget nytt.
Uppdaterar igen.

Väntar på ett mail från en vänlig herre på ett bemanningsföretag som snickrat ihop ett uppdrag till mig idag. Ska få vägbeskrivning.

Och imorgon ska jag på möte på ett annat bemanningsföretag.

Det går bra nu.

Passa på

2008-11-19T22:59:00.002+01:00

Jag skulle vilja åka tåg.
Sätta mig på ett tåg till...ja..det spelar egentligen ingen roll. Det är inte destinationen som är huvudsyftet. Nej, det är själva tågfärden jag är ute efter.
Att under 3-4 timmar inte ha något annat val än att bara ta vara på tiden.
Visst, jag kan läsa, lyssna på musik, eller kolla på vackra miljöer om jag inte sitter på ett tåg också.
Men det ger en annan känsla att göra dessa saker på ett tåg. Det känns nästan som att någon har gett mig en gåva. Tid.
Jag kan ge en sida i min engelska invecklat skrivna bok 7 min om jag vill det. Boken förtjänar min uppmärksamhet, den odelade uppmärksamhet jag endast kan ge den på ett tåg - då inget annat spännande väntar runt hörnet.
Jag kan sätta i hörlurarna i öronen och låtsas som att varje låt jag hör är ett soundtrack till denna del av mitt liv.
Jag kan blicka ut på den passerande naturen i all dess prakt, utan att behöva tänka närmre på den. Bara njuta av det mina sinnen hinner uppfatta innan tillfället är förbi.

Många ser långa resor som ett növändigt ont för att ta sig från en punkt till en annan. Jag ser det som ett tillfälle att vara i nuet. Det blir så mycket trevligare då.

Den fula ankungen

2008-11-19T18:23:00.002+01:00

Det finns en teori.
Att det i alla kompisgäng finns en ful person.

Kollega- "Men Nazanin, du har ju bara snygga kompisar."

Tack...?

Sleeping beauty.

2008-11-19T13:16:00.002+01:00

Sitter i soffan. Kan nästan inte hålla ögonen öppna. Lika bra att gå och lägga sig. Klättrar up för stegen till loftet. Släpar mig bort till madrassen längst in i hörnet. Läser några sidor i boken jag fick från en vän. Kurar ihop mig under täcket. Låter tankarna vandra en liten stund. Känner mig nöjd. Känner kroppen domna bort. Känner luckorna mellan tankarna växa. Somnar snart.

PANG!

Antingen så dyker någon ovälkommen tanke upp, ett irriterande ljud penetrerar öronen eller så stör ett extra ljust flimmer från tv:n.
Sen är man klarvaken i ett sömnigt tillstånd.
Jag vet att inget av dessa yttre omständigheter är dom egentliga anledningarna till att jag inte kan sova.
Det är förmodligen att jag är i ett nytt land, i en ny lägenhet, har inget jobb, har andra ekonomiska bekymmer osv.

Det märkligaste av allt är att jag för första gången på länge känner mig ganska tillfreds med mig själv i övrigt. Jag känner att ett lugn omger mig. Jag irriterar mig inte på saker i onödan, jag ser förbi det.
Förutom när jag ska sova.

Nu ska jag på ett möte om jobb som jag hoppas resulterar i ett bekymmer mindre i kampen mot sömnlösa nätter!

En smak av himmelen.

2008-11-18T22:49:00.002+01:00

Änglarna valde en del. Solen valde en del. De vackraste av molnen valde en del. Regnbågen valde en del. Den svala brisen som smeker din kind en het sommardag valde en del.
En varsin del av mitt smakorgan.

Så smakade min toast fylld med ljuvlig choklad/nötkräm, omsorgfullt tillagad i smörgåsgrill.

Eg ser

2008-11-18T20:20:00.001+01:00

"Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg vil leva med deg
Eg vil leva med deg"

Några textrader ur låten vi precis fick höra.
Jättevacker melodi, och sen när vi väl förstod texten blev den ändå lite vackrare.

Tack Ida.