Får jag lov att vara klyschig?
Inte?
Äsch, jag fick inte göra häxblandning från folkens spritskåp när jag var 14 heller, och det sket jag ju inget lite i så.
Here goes nothing.
Solen skiner!
Den skiner på mig, den skiner runt mig, men den skiner framförallt i mig!
Jag har världens bästa mamma, den gulligaste lillasystern denna jord har sett, en enormt saknad men underbar bror, fantastiska vänner, ett trivsamt jobb med framtidsutsikter, en fin lägenhet och ett jävligt gott humör!
Över påsken var jag i Karlstad och träffade nära och kära, fick vara barn igen på ett lekland med syrran, lapade sol i Kungsan i kära Stockholm, hämtade mina fina kjolar och klänningar som har gråtit i mörkret i ett källarförråd på Fridhemsplan, jag har kramats mycket, skrattat mer, gråtit noll, sovit lite för lite men för alla goda saker i livet, inte gnällt lika mycket som vanligt över Oslo och jag har levt.
Allt som saknas nu är ett par mills på banken och internet hemma.
Jag vill dansa, jag vill sjunga!
Och ikväll ska jag och Ida på middag med jobbet.
Och nu kom chefen in med en öl var till oss. HAH. På arbetstid. Livet ler mot mig!
Its all good!
fredag, april 17, 2009
torsdag, april 02, 2009
Grattis på min dag!
Fuck that shit.
Jag bryter min bloggtystnad idag, för jag bara måste spy på det här jävla skämtet.
Jag har aldrig egentligen brytt mig om födelsedagar. Tills i år. Och jag skyller helt och hållet detta på Ida, hennes eurofi och besatthet av sin egen födelsedag. Hon som åker till ett annat land lagom till min dag.
Jag vaknar imorse med feber.
Kollar mobilen. Det är fan ingen som har försökt vara först på min födelsedag med ett 00.01-sms. (Jon försökte ialla fall ringa mig 02.02, TACK!)
Jag får ett sms från mamma som grattar (jag blev glad då, nu efter en skitdag, eller längsta förmiddag ever, så känns det inte helt ok)
Frukosten smakade bajs.
Jag kände mig som bajs. Överkört bajs.
Men jag såg faktiskt helt ok ut (oväntat va!)
Har glömt vantarna på jobbet så jag fryser om fingrarna på min 15min långa promenad från bussen till kontoret.
Ingen på kontoret grattar mig.
Jag som till och med skippade att köpa med mig min dagliga chokladkaka till jobbet för jag trodde dom skulle uppmärksamma mig med åtminstone en chokladboll här. Det är sant, jag fick inget gott alls. Det är sant, jag NazEgo, förväntade mig något. Men det får man väl?
Vet du vad, jag orkar inte ens gnälla om det här mer. Just nu i alla fall. Lite beroende på att alla mina ä och ö görs av flera tangenttryckningar æn jag orkar med.
Jag har i alla fall fått ett vælkommet samtal från Jon och ett från Malin.
Førlåt.
Førlåt før detta sjukt tråkiga, otacksamma, dåliga inlægg.
Men har man feber, sitter på jobbet, inte blir uppmærksammad på sin fødelsedag då har man fan rætt till å vara dum.
Hej då.
Jag bryter min bloggtystnad idag, för jag bara måste spy på det här jävla skämtet.
Jag har aldrig egentligen brytt mig om födelsedagar. Tills i år. Och jag skyller helt och hållet detta på Ida, hennes eurofi och besatthet av sin egen födelsedag. Hon som åker till ett annat land lagom till min dag.
Jag vaknar imorse med feber.
Kollar mobilen. Det är fan ingen som har försökt vara först på min födelsedag med ett 00.01-sms. (Jon försökte ialla fall ringa mig 02.02, TACK!)
Jag får ett sms från mamma som grattar (jag blev glad då, nu efter en skitdag, eller längsta förmiddag ever, så känns det inte helt ok)
Frukosten smakade bajs.
Jag kände mig som bajs. Överkört bajs.
Men jag såg faktiskt helt ok ut (oväntat va!)
Har glömt vantarna på jobbet så jag fryser om fingrarna på min 15min långa promenad från bussen till kontoret.
Ingen på kontoret grattar mig.
Jag som till och med skippade att köpa med mig min dagliga chokladkaka till jobbet för jag trodde dom skulle uppmärksamma mig med åtminstone en chokladboll här. Det är sant, jag fick inget gott alls. Det är sant, jag NazEgo, förväntade mig något. Men det får man väl?
Vet du vad, jag orkar inte ens gnälla om det här mer. Just nu i alla fall. Lite beroende på att alla mina ä och ö görs av flera tangenttryckningar æn jag orkar med.
Jag har i alla fall fått ett vælkommet samtal från Jon och ett från Malin.
Førlåt.
Førlåt før detta sjukt tråkiga, otacksamma, dåliga inlægg.
Men har man feber, sitter på jobbet, inte blir uppmærksammad på sin fødelsedag då har man fan rætt till å vara dum.
Hej då.
onsdag, februari 25, 2009
35000 NOK
Det höll jag i mina skälvande ligistsugna händer tidigare idag. 35 big ones. Hur sugen var jag på att vända på mina Duckies och lubba ända bort till Gardemoen och hoppa på första bästa flyg till första bästa/billigaste/varmaste land? Det ska jag tala om - JÄTTESUGEN!
Men så kan man ju inte bete sig. Det skulle betyda att Malin och Ida skulle få leva utan mig, och det går ju inte. Dom skulle bli jätteledsna. Eller jättehemlösa. Välj själv vilket som verkar viktigast.
Dom 35000 var vår deposition till vår nya lägenhet på - HÖR OCH HÄPNA - Karlstadgata.
Det är koolt.
Gatunamnet that is, inte att vi var tvugna att sälja våra själar till djävulen för att få pengar till depon.
Nu slipper vi i alla fall trängas med tre andra på 50m2. SKÖNT!
Jag är sjukt nöjd, och jag kanske borde börja packa min kappsäck?
Men så kan man ju inte bete sig. Det skulle betyda att Malin och Ida skulle få leva utan mig, och det går ju inte. Dom skulle bli jätteledsna. Eller jättehemlösa. Välj själv vilket som verkar viktigast.
Dom 35000 var vår deposition till vår nya lägenhet på - HÖR OCH HÄPNA - Karlstadgata.
Det är koolt.
Gatunamnet that is, inte att vi var tvugna att sälja våra själar till djävulen för att få pengar till depon.
Nu slipper vi i alla fall trängas med tre andra på 50m2. SKÖNT!
Jag är sjukt nöjd, och jag kanske borde börja packa min kappsäck?
Alla som är uppvuxna i Forshaga är drägg.
90 percento av dom i allafall, skulle jag vilja uppskatta det till lite grovt. Vissa blir ju drägglösa. Som jag till exempel.
Det är sånthär jag sitter och tänker på tidigt på morgonen när jag väntar på att receptionen ska öppna så att jag kan ringa och sjukanmäla mig.
Jag har ju inte sparat numret till kvinnan jag alltid pratar med på bemanningsföretaget. Det vore ju att göra saker och ting smidiga.
And thats just not how i roll.
Jag kanske inte är ett drägg, men fan, visst har jag problem.
Och jag skyller på Forshaga.
Det är sånthär jag sitter och tänker på tidigt på morgonen när jag väntar på att receptionen ska öppna så att jag kan ringa och sjukanmäla mig.
Jag har ju inte sparat numret till kvinnan jag alltid pratar med på bemanningsföretaget. Det vore ju att göra saker och ting smidiga.
And thats just not how i roll.
Jag kanske inte är ett drägg, men fan, visst har jag problem.
Och jag skyller på Forshaga.
tisdag, februari 24, 2009
Ibland så bara måste man.
Jag och pojkar har aldrig riktigt gått ihop. Alltså, på "pojke-flicka" nivån. Eller.
Nej, jag försöker inte komma ut ur nån trång garderob, snagga håret, pierca ögonbrynet och börja använda baggy jeans. (nej jag är inte fördomsfull, jag är bara lite dum i huvudet ibland.)
Jag har tydligen lite svårt att uttrycka mig bara. Har ju liksom haft lite bloggsemester.
Ok.
Börja om från början.
Börja om på nytt trallalallaalaaa!
Jag har ju aldrig haft en pojkvän. Det vet redan alla som haft turen att någon gång träffa bitter-Naz.
Jag menar, Mållgan i all ära, men det vore ju trevligt att ha någon som folk faktiskt erkänner som en person.
Zmajl.
Däremot har jag haft "pojkvänner". Ni vet en killkompis som en tjejkompis hade frågat chans på åt en, som man inte vågade umgås med själv och bara pussade på när man lekte sanning eller konka. Dessutom var man mellan 8 och 11 fresh ones.
Såna hade jag. Inte i överflöd heller, men 3-4 st (shit vad mitt kärleksliv är och var deprimerande).
Anyhooo, det slutade alltid med att jag blev dumpad (jag vet, kan ni tro det eller, ett streck till glasögonorm, med mittbena, är det möjligt? Öj, det låter ju as stylish om det var idag, men på 90-talet var det inte så koolt.)
Så den sista "pojkvännen" jag hade, Christoffer tror jag han hette, fick smaka på hämnd-Nasse.
Jag var jättekär i pojkspolingen, men bara för att få känna på hur det var att vara the dumper istället för the dumpee, så gjorde jag slut med honom.
Jag gjorde alltså slut med en kille jag var kär i i förebyggande syfte!
Gees, det blir spännande att se hur jag hanterar saker och ting när jag en dag får en riktig karl.
Nej, jag försöker inte komma ut ur nån trång garderob, snagga håret, pierca ögonbrynet och börja använda baggy jeans. (nej jag är inte fördomsfull, jag är bara lite dum i huvudet ibland.)
Jag har tydligen lite svårt att uttrycka mig bara. Har ju liksom haft lite bloggsemester.
Ok.
Börja om från början.
Börja om på nytt trallalallaalaaa!
Jag har ju aldrig haft en pojkvän. Det vet redan alla som haft turen att någon gång träffa bitter-Naz.
Jag menar, Mållgan i all ära, men det vore ju trevligt att ha någon som folk faktiskt erkänner som en person.
Zmajl.
Däremot har jag haft "pojkvänner". Ni vet en killkompis som en tjejkompis hade frågat chans på åt en, som man inte vågade umgås med själv och bara pussade på när man lekte sanning eller konka. Dessutom var man mellan 8 och 11 fresh ones.
Såna hade jag. Inte i överflöd heller, men 3-4 st (shit vad mitt kärleksliv är och var deprimerande).
Anyhooo, det slutade alltid med att jag blev dumpad (jag vet, kan ni tro det eller, ett streck till glasögonorm, med mittbena, är det möjligt? Öj, det låter ju as stylish om det var idag, men på 90-talet var det inte så koolt.)
Så den sista "pojkvännen" jag hade, Christoffer tror jag han hette, fick smaka på hämnd-Nasse.
Jag var jättekär i pojkspolingen, men bara för att få känna på hur det var att vara the dumper istället för the dumpee, så gjorde jag slut med honom.
Jag gjorde alltså slut med en kille jag var kär i i förebyggande syfte!
Gees, det blir spännande att se hur jag hanterar saker och ting när jag en dag får en riktig karl.
torsdag, februari 19, 2009
Jag kan inte gòra nàgot ràtt va.
Rome, sweet Rome!
Men fòrst;
Jag sitter pà "mitt gamla" internet cafe dàr jag och Malin hàngde en del nàr vi bodde hàr, àven kànd som "cafet dàr fittorna snodde min vàska". Det kànns lite obehagligt.
Men anledningen till att jag sitter hàr àr att jag inte vet namnet pà hostelet jag ska bo pà. Det hade inte vart ett problem om jag hade gjort upp en mòtesplats med Landskrona-maffian, men det har jag inte.
Nu àr det sà att jag inte ens har deras nummer.
Men om jag nu hade haft det sà hade jag inte kunnat ringa dom, fòr mitt norska kontantkort funkar inte utomlands.
Och àven om det gjorde det, sà stàngde jag av mobilen pà flygplanet, och jag kan inte pin koden.
And on, and on, and on...!
Ja du ser, lamporna àr tànda, men det àr liksom ingen hemma.
Nu ska jag sàtta mina detektivkunskaper pà prov, lita pà mina nerver av stàl, och styra upp detta!
Men fòrst;
Jag sitter pà "mitt gamla" internet cafe dàr jag och Malin hàngde en del nàr vi bodde hàr, àven kànd som "cafet dàr fittorna snodde min vàska". Det kànns lite obehagligt.
Men anledningen till att jag sitter hàr àr att jag inte vet namnet pà hostelet jag ska bo pà. Det hade inte vart ett problem om jag hade gjort upp en mòtesplats med Landskrona-maffian, men det har jag inte.
Nu àr det sà att jag inte ens har deras nummer.
Men om jag nu hade haft det sà hade jag inte kunnat ringa dom, fòr mitt norska kontantkort funkar inte utomlands.
Och àven om det gjorde det, sà stàngde jag av mobilen pà flygplanet, och jag kan inte pin koden.
And on, and on, and on...!
Ja du ser, lamporna àr tànda, men det àr liksom ingen hemma.
Nu ska jag sàtta mina detektivkunskaper pà prov, lita pà mina nerver av stàl, och styra upp detta!
onsdag, februari 18, 2009
Buona sera!
Nu packar jag!
För imorgon åker jag till Rom! Eller...imorgon åker jag till Stockholm, men tiiiidigt på torsdag morgon hoppar jag på ett cheap ass Ryan air flyg mot Ciampino aeroporto för att återförenas med mina Landskrona pimps!
In order att resan ska bli perfekt så måste ju saker gå jävligt snett först. Först hittar jag inte biljetterna, som låg i min väska igår. Dom dök upp några minuter senare.
Sen inser jag att jag inte har någon väska. CRAP! Ida bailade mig.
Och nu hittar jag inte min laddare till kameran. Hur fan ska jag dokumentera alla wonder-moments utan min crappy-cam?!
Jaja.
Det kommer bli fab, och jag kommer att vara där!
CIAO!
För imorgon åker jag till Rom! Eller...imorgon åker jag till Stockholm, men tiiiidigt på torsdag morgon hoppar jag på ett cheap ass Ryan air flyg mot Ciampino aeroporto för att återförenas med mina Landskrona pimps!
In order att resan ska bli perfekt så måste ju saker gå jävligt snett först. Först hittar jag inte biljetterna, som låg i min väska igår. Dom dök upp några minuter senare.
Sen inser jag att jag inte har någon väska. CRAP! Ida bailade mig.
Och nu hittar jag inte min laddare till kameran. Hur fan ska jag dokumentera alla wonder-moments utan min crappy-cam?!
Jaja.
Det kommer bli fab, och jag kommer att vara där!
CIAO!
söndag, februari 15, 2009
Resorb? Nej, jag har svaret!
Jag har en ny teori.
Jag vet inte hur många ggr jag har vart på efterfest, slocknat där, och vaknat dagen efter och känt mig som en påse bajs som blivit överkörd, backad över och sen överkörd igen, och sen backad över, överkörd, backad, körd, ba...Ja, du ser ju vart detta leder.
Men dom gångerna jag har, öööh.. ägnat mig åt fysisk aktivitet har jag mått betydligt bättre dagen efter.
Överkörd en gång på sin höjd liksom.
Tankegången lyder: om man ägnar sig åt, öööh....fysisk akivitet natten då man vart ute så förbränner man alkoholen mycket snabbare, nyktrar till snabbare och blir mindre bakfull.
Så hör ropen skalla: Ligg om du vill slippa bakfyllan!
Jag vet inte hur många ggr jag har vart på efterfest, slocknat där, och vaknat dagen efter och känt mig som en påse bajs som blivit överkörd, backad över och sen överkörd igen, och sen backad över, överkörd, backad, körd, ba...Ja, du ser ju vart detta leder.
Men dom gångerna jag har, öööh.. ägnat mig åt fysisk aktivitet har jag mått betydligt bättre dagen efter.
Överkörd en gång på sin höjd liksom.
Tankegången lyder: om man ägnar sig åt, öööh....fysisk akivitet natten då man vart ute så förbränner man alkoholen mycket snabbare, nyktrar till snabbare och blir mindre bakfull.
Så hör ropen skalla: Ligg om du vill slippa bakfyllan!
lördag, februari 14, 2009
Alla singlars dag
Nu har jag bestämt mig.
Jag tänker inte vara bitter på alla hjärtans dag. Inte i år. Sist jag inte var bitter på denna oheliga, förlåt, kärleksspridande dag, måste vart i mitt förra liv.
Jag har gjort lite kalkyler, och kommit fram till att detta måste vara den ultimata dagen för kärleks (närhets) törstande själar att gå ut på disco och svänga dom lurviga.
Alla par är på romantisk middag (uäk..sorry, lite måste jag få spy), därav är uteställena bräddfyllda med singlar.
Så, min lugg är lång igen, jag är jävligt snygg, och nu ska jag på fest!
Jag tänker inte vara bitter på alla hjärtans dag. Inte i år. Sist jag inte var bitter på denna oheliga, förlåt, kärleksspridande dag, måste vart i mitt förra liv.
Jag har gjort lite kalkyler, och kommit fram till att detta måste vara den ultimata dagen för kärleks (närhets) törstande själar att gå ut på disco och svänga dom lurviga.
Alla par är på romantisk middag (uäk..sorry, lite måste jag få spy), därav är uteställena bräddfyllda med singlar.
Så, min lugg är lång igen, jag är jävligt snygg, och nu ska jag på fest!
fredag, februari 13, 2009
Lilla Nazanin var ganska osmaklig
Jag blev lite inspirerad av en blogg jag læste igår dær damen i fråga delade med sig av gamla dagbokstexter.
Det fick mig osøkt (och smakløst) att tænka på ett dagboksinlægg jag skrev nær jag var 8 eller 9.
Here goes nothing:
Hej dagboken!
Idag bajsade jag 12 bajspluppar.
Hej då, vi ses snart igen
Hoppas du fortfarande kan se mig med samma øgon som tidigare.
Det fick mig osøkt (och smakløst) att tænka på ett dagboksinlægg jag skrev nær jag var 8 eller 9.
Here goes nothing:
Hej dagboken!
Idag bajsade jag 12 bajspluppar.
Hej då, vi ses snart igen
Hoppas du fortfarande kan se mig med samma øgon som tidigare.
torsdag, februari 12, 2009
Tänkaren
Idag har jag tänkt på jätte mycket konstigt.
Tex att man alltid borde täcka halva ansiktet. Eller..Ok, det var typ 378,5 minusgrader förut, så jag drog upp min halsduk så bara ögonen kikade fram. Så gick jag där med nazpoden i öronen och mimade med årets inlevelse och lekte rock star - det var ju ingen som såg!
Sen halkade jag och ramlade nästan, och kunde flina bäst fan jag ville under min mask utan att få en massa konstiga blickar - det var det ju ingen som såg!
Eller hur sjukt det är att rökare (jag tänkte först skriva folk som röker, sen ändrade jag mig till rökare och skulle radera så råkade det bli förökare istället. Det tyckte jag var kul. Ha. Ha.) faktiskt sitter ute i 378.5 minus när dom fikar istället för att sitta inne på det mysiga cafét och skratta åt alla huttrande idioter som blänger på dom utanför. Stoppa in en snus förfan.
Här var det väl inte min tanke som var så konstig egentligen, utan rökarna.
Eller att när jag satt på tunnelbanan var lite facinerad av tanken på att tanten som gick på gångstigen lite längre ner, med sin fula lilla miniryggsäck från -97, inte hade en aning om att jag tittade på henne. Och dömde hennes usla smak. Och nu faktiskt förärar ett par rader i min blogg i hennes namn. Hon vet inte ens att jag existerar. Det är koolt.
Eller att det är konstigt att man blir generad när man tror man är ensam nånstans, står och sjunger högt, och någon plötsligt kommer in. Harkel, harkel, HEJ men är duu häääär! Det är jättekonstigt. Eller är det bara jag?
Eller att när någon säger uuuuh vad äckligt det luktar, känn! att man faktiskt börjar sniffa efter det äckliga. Det var konstigt nummer ett på den här punkten. Konstigt nummer två är att om man inte känner det äckliga så fortsätter man sniffa tills man känner. Konstigt nummer tre, som egentligen är konstigt nummer ett, är att ens kompis faktiskt vill att man ska känna efter.
Det var ett urval. Det kommer nog dyka upp fler konstiga tankar snart igen.
Tex att man alltid borde täcka halva ansiktet. Eller..Ok, det var typ 378,5 minusgrader förut, så jag drog upp min halsduk så bara ögonen kikade fram. Så gick jag där med nazpoden i öronen och mimade med årets inlevelse och lekte rock star - det var ju ingen som såg!
Sen halkade jag och ramlade nästan, och kunde flina bäst fan jag ville under min mask utan att få en massa konstiga blickar - det var det ju ingen som såg!
Eller hur sjukt det är att rökare (jag tänkte först skriva folk som röker, sen ändrade jag mig till rökare och skulle radera så råkade det bli förökare istället. Det tyckte jag var kul. Ha. Ha.) faktiskt sitter ute i 378.5 minus när dom fikar istället för att sitta inne på det mysiga cafét och skratta åt alla huttrande idioter som blänger på dom utanför. Stoppa in en snus förfan.
Här var det väl inte min tanke som var så konstig egentligen, utan rökarna.
Eller att när jag satt på tunnelbanan var lite facinerad av tanken på att tanten som gick på gångstigen lite längre ner, med sin fula lilla miniryggsäck från -97, inte hade en aning om att jag tittade på henne. Och dömde hennes usla smak. Och nu faktiskt förärar ett par rader i min blogg i hennes namn. Hon vet inte ens att jag existerar. Det är koolt.
Eller att det är konstigt att man blir generad när man tror man är ensam nånstans, står och sjunger högt, och någon plötsligt kommer in. Harkel, harkel, HEJ men är duu häääär! Det är jättekonstigt. Eller är det bara jag?
Eller att när någon säger uuuuh vad äckligt det luktar, känn! att man faktiskt börjar sniffa efter det äckliga. Det var konstigt nummer ett på den här punkten. Konstigt nummer två är att om man inte känner det äckliga så fortsätter man sniffa tills man känner. Konstigt nummer tre, som egentligen är konstigt nummer ett, är att ens kompis faktiskt vill att man ska känna efter.
Det var ett urval. Det kommer nog dyka upp fler konstiga tankar snart igen.
Jag højer mitt finger och sæger AJABAJA!
Jag føljer 5 bloggar, och det har inte vart några uppdateringar alls på någon av dom sen igår.
Varfør?
Vad hade ni tænkt er att jag skulle gøra på jobbet egentligen?! Jobba eller?!
Varfør?
Vad hade ni tænkt er att jag skulle gøra på jobbet egentligen?! Jobba eller?!
onsdag, februari 11, 2009
DebIT, kredIT, fuckIT!
This is the week. Veckan då jag har upplærning i fakturering och andra hjærn-aktivitets-krævande kontorsysslor. Igår kvæll gick vi igenom fakturering. Och nissarna på kontoret tror ju att jag ær nån jævla superwoman, så nu sitter jag hær, læmnad och øvergiven på ett ekande tomt kontor, och ska fakturera. Sjælv!
Hær får man liksom inte gøra fel. Men ok, sætt en førvirrad, tankespridd, okoncentrerad, æh-jag-løser-det-sen 23-åring bakom rodret, gør det. Før all del.
Jag riktigt kænner dom bitande vindarna från isberget ta tag i mina kinder, orkestern børjar spela sin sista vals, barnen skriker, och livbåtarna ræcker inte till. Leo ligger i vattnet och fryser, Kate grinar på en flotte, och jag har ont i ryggen før att jag spænner mig nåt så djævulskt nær jag koncentrerar mig. Det liksom ryker lite ur mina øron.
"Æh-jag-løser-det-sen"-biten?
Sitter jag och fakturerar?
Nej. Det døk upp ett litet hindet. Jag bloggar lite om det istællet, och løser det sen!
Hær får man liksom inte gøra fel. Men ok, sætt en førvirrad, tankespridd, okoncentrerad, æh-jag-løser-det-sen 23-åring bakom rodret, gør det. Før all del.
Jag riktigt kænner dom bitande vindarna från isberget ta tag i mina kinder, orkestern børjar spela sin sista vals, barnen skriker, och livbåtarna ræcker inte till. Leo ligger i vattnet och fryser, Kate grinar på en flotte, och jag har ont i ryggen før att jag spænner mig nåt så djævulskt nær jag koncentrerar mig. Det liksom ryker lite ur mina øron.
"Æh-jag-løser-det-sen"-biten?
Sitter jag och fakturerar?
Nej. Det døk upp ett litet hindet. Jag bloggar lite om det istællet, och løser det sen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
