Alla som är uppvuxna i Forshaga är drägg.

90 percento av dom i allafall, skulle jag vilja uppskatta det till lite grovt. Vissa blir ju drägglösa. Som jag till exempel.

Det är sånthär jag sitter och tänker på tidigt på morgonen när jag väntar på att receptionen ska öppna så att jag kan ringa och sjukanmäla mig.
Jag har ju inte sparat numret till kvinnan jag alltid pratar med på bemanningsföretaget. Det vore ju att göra saker och ting smidiga.
And thats just not how i roll.
Jag kanske inte är ett drägg, men fan, visst har jag problem.
Och jag skyller på Forshaga.