Konstigt eller koolt?

Jag kom på att jag gør lite konstiga saker ibland.
T.ex så anvænder jag aldrig tummen på mina tumvantar. Det ær jættekonstigt. Det ær som att ha en bh med d-kupa fastæn man har a-kupa, eller som att gå till Ica och handla en limpa, men be om två påsar och sen gå med ena tom.
Jag kan lika gærna anvænda mina strumpor som vantar.

Jag skrattar åt folk. Typ nær dom ramlar med ansiktet rætt in i en hålla-i-stång på tuben nær chaufføren bromsar in lite hæftigt. Eller gør en rivstart. (sjælvklart sitter jag och skrattar høgt før mig sjælv just nu nær sjukt roliga bilder från førra veckans t-bane færd flimmrar førbi mina øgon)
Detta kanske inte ær så konstigt egentligen, men det ær olugnt beteende. Sen førsøker jag hindra mig sjælv från att skratta høgt och avsløja skadeglada Naz, vilker resulterar i mongolojdminer som skræmmer omgivningen.

Jag pillar med saker under naglarna. Inte vilka saker som helst. Tex tvættråd i trøjor, pressade veck på blusar och kanter på sjalar utgør utmærkta pill-under-nageln-verktyg. Føremålet måste dras under hela nageln, och lika mycket under alla naglar. Annars blir det obalans ser du.

Jag kollar upp så att mina øgonfransar trycks mot benet (ær det fortfarande pannbenet?) under øgonbrynen. Sen pendlar jag med blicken før att berøringen ska kænnas. Detta ær jættekonstigt. Så om du ser mig himla med øgonen, så himlar jag faktiskt inte med øgonen, utan jag kænner mina øgonfransar. (?!)

Jag tar efter folks tics. Detta kan jæmføras med att jag tar efter andra saker, såsom uttryck osv av andra - jag førklarar det med bristande karaktær. Alla kan ju inte vara trendsættare liksom. Men tics? Kom igen Naz...(jag kanske vill se om det tillfør något spænnande, jag menar det måste ju finnas en anledning till att min førebild gør detta?)(inte før att mina øgonfrans-tics och nagel-tics tillfør något spænnande då men...)

Jag gillar att anvænda parenteser. (tydligen)