Vad är hem för en världsvan kvinna som jag, kan man lätt undra.
Igår fick jag själv svar på den frågan.
Är det Oslo som jag just nu bor i? Nej.
Är det Karlstad som jag har bott i sedan jag var 12? Nej.
Svaret mina damer och herrar är - Stockholm.
Staden som jag bott i de senaste tre åren. Staden som har vackra promenadstråk. Staden som har Joel. Staden som har den stökigaste och mest irritationsframkallande Drottninggatan. Staden som har Elin och hennes gulliga familj. Staden som har jättegod sushi. Staden som har Jon. Staden som har dom allra flesta latte-mammorna. Staden som har alla goingar på Topshop och Topman. Staden som har gammalt och nytt. Staden som har mina underbara kusiner.
Staden som hade mig.
Flytta tillbaka då kan man gärna tycka.
Men flyttar jag tillbaka till denna fantastiska stad i det sinnestillstånd jag är i nu, så kommer jag förstöra min bild. Projicera min svacka på Stockholm. Och det förtjänar inte Stockholm.
Så jag får vara utan min kära stad ett tag till, tills jag står på två stadiga ben.
So long!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stockholm har aldrig varit mitt hem, men jag hoppas att det någon gång kan bli det - det är en fantastisk stad. Jag kan med andra ord förstå dina känslor (tror jag..).
By the way - du skriver jättebra!!
/kram Åsa F
Jag och stockholm välkomnar dig med öppna armar den dag du är redo att bli storstadsbo!
By the way - TACK!
Skicka en kommentar