Suck och stön och söndag,

Det känns som att denna söndag kommer bli en smärtsam förlängning av gårdagen.
Gårdagen slutade med att jag somnade i soffan av ren utmattning efter att ha koncentrerat mig alldeles för mycket på hur tråkigt jag hade och hur rastlös jag var.
Denna dag började ungefär likadant.
13.30 och alla sover.
Jag smyger ner till den gamla goa sofan igen och sätter mig vid datorn. Precis som igår.
Och nu börjar jag bli riktigt rastlös igen.
Sådär så man inte vet vart man ska ta vägen, det kryper i armar och ben och överallt!
Undrar hur det bästa sättet att väcka alla är..?
Kräma på me nån musik på högsta volym?
Banka med kastruller?
Skrika rätt ut?
Fast jag är alldeles för snäll för att göra något sånt. Så jag sitter här och väntar på att folk ska vakna.
Jag vet visserligen att jag inte är den enda som är vaken.
Hör suspekta ljud från sovrummet här brevid. Inget för en ensam själ som jag att höra.
Så jag höjer musiken lite.