Wåphla!

Ett år.
ETT år, har jag varit sugen på våfflor.
Har jag ätit våfflor?
Nej.
Men ät våfflor då, kanske du tänker.
Lättare sagt än gjort, mhmm!
Varje gång jag går förbi nåt ställe som har våfflor, är jag mätt, får inte i mig ett gram till.
Varje gång jag ska träffa mina vänner och äta något gott, och jag föreslår någonstans där dom har våfflor, så är inte dom sugna på det.
Nej.
Varje gång jag har kommit så långt som till att beställa en våffla så är våffelhjärnet trasigt, dom har slut på våffelsmet, eller inte vet jag, vet inte vad det är?
En gång kom jag ännu lite längre, jag beställde min våffla, väntade på den, drömde om den, det vattnades i munnen på mig, jag var ivrig, förväntansfull, lycklig!
Jag ser tallriken komma emot mig! Jag ler, och dregglar lite utan att veta om det på bordet!
Så är det en Belgisk våffla!!!
En tjock, översockrad, sirapsdränkt, ohygglig Belgisk våffla!
Mina drömmar, förväntningar, och lycka bara krossades på mindre än en sekund!
Vart var min tunna frasiga våffla? Den jag hade beställt? Den jag trodde jag hade beställt.
Jag tog min gaffel och min kniv och började sakta och besviket tugga i mig "våfflan".
Sockersmulorna krasade mellan mina tänder, likt mina drömmar om den perfekta våfflan.
Sirapen segnade i min mun likt kåda, som för att säga "Nazanin, du förtjänar bättre, sluta tugga nu, spara dig till något bättre".
Jag lyssnade på kådan, och gav med en suck upp. Inte värt det.

Idag var jag och Elin G på julmarknad nere vid Aker brygge, en liten, ganska menlös, men mysig sådan.
Vi kollar på hemmagjorda smycken mössor och tofflor då min radar börjar blinka.
Våfflor?
Jag tittar in i en liten hydda till vänster. VÅFFLOR!
Jag rusar in, sliter upp mina pengar och får efter ett års längat och väntan äntligen min våffla,
och den var ljuvlig!