Hångel schmångel...

Gårdagens raj raj var en intensiv historia av mycket god kvalitet!
Molotov Jive var en jäkligt trevlig överraskning. Har inte hört dom spela förut, och det var över förväntan!
Men det var ju Razorlight som lyfte taket! Fan vad bra dom var!
Men.
Det finns alltid ett men.
Johnny Borrell. Attityd. Publikkontakt? Nja.
Han bjöd på kanske två leenden under hela spelningen. Han hade valt ut en punkt på andra sidan lokalen som han tokstirrade på hela tiden istället för att ha någon slags publikkontakt. Men sen gick han bananas och halvt stagediveade, gick och sjöng bland publiken, satt på mixerbordet, strosade genom publiken igen, och sen upp på scen. Utan ett enda leende. Men vi var ju glada förståss.
Särskilt dom som kanske fick snudda vid en av hans svettiga lockar, eller nypa honom i rumpan.
Men han var snygg, det får jag ge honom! Inte lika snygg som jag hade tänkt mig, men snygg.
Däremot fick jag inte hångla med honom. Lite dåligt tycker jag. Jag stod ju ändå 1 meter från karln utanför, efter spelningen. Jag tror att han spelade svår. Eller så tänkte han att det skulle vara lite ojuste mot sin flickvän.
Men det skulle aldrig fungera mellan oss ändå. Han var alldeles för kort.