"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."- Nalle Puh
Det är ett återkommande fenomen det där. Jag frågar något, och förväntar mig självklart ett svar. Jag väntar. Får inget svar. Jag frågar igen, och väntar igen, tålmodigt. Nej det var en lögn. Jag att attackerar likt ett lejon som smugit på sitt byte bakom buskarna på den ångande slätten. Har jag tur får jag ett svar då.
Varför är det så lätt att ignorera folk (mig) när dom (jag) ställer en fråga?
Tro mig, detta händer ofta, till den grad att jag ibland ifrågasätter mitt sammarbete mellan tanke och tal.
Ibland blir jag sur, ibland skrattar jag, ibland ger jag bara upp och går och bloggar om det.
Jag tror dom hade ludd i öronen allihop faktikst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hörjag jag jag!!! Nu ska jag gå och dricka öl med mig. Ska jag följa med? jag ringer mig! Puss puss love mig!! Hälsn. Ordverifiering: spest
eming
Skicka en kommentar