Det börjar med ett litet glädjetjut och ivriga händer som klappar ihop av barnslig förtjusning.
Till att börja med handlar det om stora nävar. Får efter en liten stund sakta ner, det börjar ta emot lite. Plockar upp dom en efter en, var och en får sin välförtjänta uppmärksamhet. Snart fungerar inte det heller. Det är dags.
Jag plockar upp den från bordet. Känner hur kylan nästan får mina fingrar att domna bort. Jag för den mot munnen och tar en stor klunk.
Det är nästan som att börja om från början. Hur fantastiskt är inte det?
Chips och Coca cola - i total symbios!
"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre"-nalle puh (otippat klyftig den där nallen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar