Barnamördare

Jag drömmer ganska mycket. Och ofta. Ibland drömmer jag inte alls. Ibland drömmer jag bara lite. Ibland drömmer jag i svart-vitt. Ibland drömmer jag i färg. Ibland drömmer jag att jag slåss. Eller försöker, det går alltid i slow motion och orsakar minimal (obefintlig) skada. Ibland drömmer jag att jag är någon annan. Fast ändå jag. Ibland drömmer jag att andra är någon annan. Fast ändå dom själva.
Ibland drömmer jag bra. Ibland drömmer jag dåligt.
Ibland återkommer samma dröm. Men oftast inte.
Tack whats his face!
Denna dröm var en one-timer;

Jag sitter i baksätet på en bil som kör i 220 på en motorväg. Jag vet inte vem som kör. Runt mig kryllar det av valpar, kattungar, kaninungar och annat fluffigt gullgull. Men jag gulligullar inte.
Jag sitter och kastar ut dessa små bedårande varelser genom bilrutan!
Hujedamig, så otrevligt.
Men det stannar inte där.
Innan jag vet ordet av det, så har dessa små djurbarn blivit små människobarn. Spädbarn.
Snälla, säg att du ändrar inrikting på drömmen nu tänker du.
Om ändå.
Så jag sitter i baksätet på denna bil, och helt plötsligt sitter jag och kastar ut spädbarn genom bilrutan!
Till en död säker som döden!

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!
Jag har verkligen ingen aning. Jag gillar både djurbarn och människobarn. Wtf? Skicka in denna dröm till labbet för analys någon!
Eller vad fan, skicka dit mig! Eller till en hjärnskrynklare eller nåt, detta kan ju inte vara normalt..
Det enda som tröstar mig lite i alla fall är att när jag vaknade var mitt ansikte täckt av tårar. Så jag kanske var tvingad? Ville egentligen inte.
Men jag tvivlar forfarande på min mänsklighet efter denna dröm.
Psycho bitch.