Vad är det som går och går, men aldrig kommer fram till dörren?

Klockan!!

EEHHHH.
Fel.

En Nazanin.
Nazaniner är mest kända för sin envishet och ihärdighet. Nazaniner tenderar att hamna i situationer dom inte riktigt vet hur dom ska tackla. Nazaniner låtsas att läget är under full kontroll, när dom egentligen är helt förvirrade.
Nazaniner talar gärna om sig själva i tredje person.

Jag gick och jag gick och jag gick och jag gick. Sen då? Jag gick lite till. Sen gjorde jag en u-sväng, svor en massa, och gick tillbaka en bit. Ringde 5-6 samtal. Ett av dom bröts mitt i en viktig mening. Jag blev blöt om fötterna, öm i lederna, ledsen i ögonen och irriterad SOM FAN!
Detta är jag, Nazanin Ronja Pouresmaili, när jag ska ta mig från punkt A till punkt B. (Jag heter inte Ronja i andranamn. Jag har egentligen inte ett andranamn. Däremot ville jag jättegärna heta Ronja i andranamn när jag var liten. Och mellannamn ger mer tryck i uttalandet. Reds. anm.)

Jag ringde herr W igår kväll för att kolla lite om ett jobb, blev inbjuden på intervju till idag, skrev på kontrakt efter 10 min, och nu sitter jag här med jobb från 12 februaaaar.
Oj, det gick smidigt och smärtfritt. Koolt.
Fel. Först var jag ju tvungen att hitta dit, och du har ju läst om hur smidigt och smärtfritt det var.
Sen skulle jag hem.
Herr W tipsar mig om en annan station. Det är jättelätt, och mycket närmre.
Fel!
Varför ljuger du för mig herr W, varför?
Jag irrade bort mig in i en jättemörk och jättekuslig skogsdunge, innan jag gjorde reträtt och sprang tillbaka och frågade efter vägen på Statoil. Eller Shell kanske det var. Och jag GICK och jag GICK och jag GICK och jag GICK. Ja, du ser ju hur denna lilla historia håller på att utvecklas.
Nog om detta, imorrn ska jag på lägenhetsvisning igen, ingen av dom vi såg igår dög.
Vi är ju trots allt lite bättre än vanligt folk.
Adjö.