Guuuud

Du vet hur man ibland vill något så mycket att man kan offra nästan vad som helst för att få det?
Jag kommer ofta på mig själv med att vid dessa tillfällen förhandla - med Gud. Konstigt kan tyckas, då jag inte ens tror på den vithåriga skäggiga mannen på det stora fluffiga molnet.

Om jag får komma på arbetsinterju för det där jättebraiga jobbet som jag vill ha, så kan jag tänka mig att inte vinna 500 kr på den där trisslotten som väntar på mig där hemma.

Tex.

När jag var en sisådär 14 fanns det ett par jättefina grå pilotbyxor (ni vet såna med lappfickor på sidan av låren) på Carlings som jag verkligen ville ha, så jag bad till Gud.
Snälla, snälla, snälla Gud, om du gör så att mamma köper dom där jättefina byxorna till mig så lovar jag att jag tror på dig sen. Jag lovar.
Mamma hade sagt nej när jag frågade första gången. Sen gjorde jag denna deal med Gud, och frågade mamsen igen.
Och jag fick byxorna!
Så jag trodde på Gud en stund.
Sen kom nästa förhandling, och när han inte gjorde som jag ville, så bestämde jag mig för att han inte fanns.
Det är en jättebra selektiv tro jag har, men det slutar oftast med att jag inte får som jag vill ändå. Men bättre det än att jag tror på en gud som totalt skiter i mig. Bättre att välja att tro på honom när jag glider på en handskalad, hemma-gjord-majonäs räkmacka.