Nazopolitan

Jag satt på tunnelbanan hem från jobbet förut (jobbet där alla avgudar mig och har gett mig fast anställning btw) och var sjuuukt trött, så jag blundade en stund.
Ibland när man blundar en stund och sen öppnar ögonen och ser lite yrvaken ut, kan man även se lite ledsen ut.
Så när jag öppnade ögonen kände jag verkligen att jag såg ledsen ut. Helt förstörd faktiskt.
Oj vad jag måste se ledsen ut just nu tänkte jag medan jag med halvöppna ögon och mungiporna åt fel håll fastnade med blicken någonstans i fjärran.
Och sen spelade jag på det. Liksom försökte se ledsen ut.
Vad var det om liksom?
Jag ville kanske att någon skulle tycka synd om mig (inte för att jag skulle märka något då men..)
Öööh....varför det? Det är ju inte synd om mig, varför vill jag ha sympati då?
Vad är det för jävla amatörskådespeleri?
Fast jag måste erkänna att jag blev lite upplyft av den lilla charaden, satt och smålog inombords när jag nästan grät på ytan.
I just crack my self up!