Jag var i Stockholm på besøk før en månad sen, ljuvliga Stockholm.
En av de krispiga vinterdagarna tog jag en promenad hem till en væn. Jag strosade på stadens frusna gator, beundrade dess skønhet, njøt av hur den friska luften bet i mina kinder, kænde mig levande.
Jag slænger en nonchalant blick åt sidan, och næstan dør av rædsla. Jag ser något stort, svart och skræckinjagande. Mitt hjærta sitter uppe i halsgropen och min puls har økat drastiskt. Jag får kvæva ett litet skrik som har børjat formas mellan mina stæmband.
Vad var det jag såg?
Min egen skugga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar