Pill i naveln eller tjoho i dörrgaveln?

Det har hänt något konstigt. Med mig.
Ikväll ska jag och frugan på födelsedagskalas. Jag är inte särskilt taggad. Jag är inte särskilt sugen. Jag vill egentligen inte.
Skulle du fråga mig för ett år sen hade jag redan vart i full gång med hårpiffning, sminkning, och catwalk, allt detta med ett glas vin i handen eller en öl ståendes på bordet.
Jag skulle hellre stanna hemma och gosa i soffan med en filt lite chips, cola och en bra film.

När jag var hemma i Karlstad över julen sa jag att för första gången på länge så såg jag faktiskt fram emot att komma hem och umgås med familjen. Detta hör nämligen inte till vanligheterna - att tycka om att åka till Karlstad och umgås med familjen.
Du har blivit vuxen får jag kastat i ansiktet.
Vuxen? Jag? Nähe, inte jag inte.
Jag har ju inte ens börjat plugga, rest massa, kommit underfund med mig själv eller haft min första pojkvän!

Men när jag sitter här och drar mig för att gå och inhandla alkoholhaltiga drycker inför kvällen så inser jag att jag kanske har blivit vuxen ändå. Lite.

Eller så har jag bara blivit tråkig.