Kan man vara psykiskt sjuk någon annanstans än i huvudet?

Jag tror jag är sjuk.
Jag tror iofs ofta att jag är sjuk, mage hit, och bröstet dit, knän this och huvudet that. (jag har räknat lite på det och det är helt omöjligt att jag har hypokondri. Äsch, släng på det också, jag känner mig lite svag på den fronten med.)
Hur som helst, nu gick jag vilse på en liten stig in i den snåriga Nazanin-skogen där det bor älvor och troll, gräset är gjort av guld och man kan äta allt man kastar en trollformel på, där fåglarna kvittrar sådär vackert och inte för att man slagit sig i huvudet utan för att hela världen är en sådan fantastiskt plats, där det inte finns några krig eller räkningar, där jag alltid har fina klänningar och böljande lockar i mitt midjelånga hår, och min hy glänser! Konstigt att jag alltid är ensam i dom här tankarna..Bor det inga andra där?
Ja, vilket leder mig tillbaka till verkligheten där, ja, ni vet hur den går.
Denna gång tror jag att jag är lite sjuk i huvudet. Psykiskt. Jag har en förmåga att obsessa över saker. Tänka sönder dom. Är det möjligt att tänka för mycket, kan man undra. Jag menar, om det inte leder till typ depression eller liknande. Självmord till och med.
Nu tog jag en cykeltur igen.
Det jag menar är att jag ibland kan bli så besatt av en tanke att den tar över helt och hållet. Inte så att den hämmar mig på något sätt, mer att den stör mig genom att vägra försvinna. Idag har vart en sådan dag. Och jag blir tokig! Om jag inte redan är det. Så försöker jag att tänka på något annat istället, men så smyger sig den där lömska jäveln tillbaka och vägrar släppa taget. Man är inte ens medveten om att den är tillbaka, men helt plötsligt inser man att, för i helvete, här står jag och tänker på det utan att tänka på det!